revlummer
Lycopodium annotinum
Revlummern är den lummerart som man oftast träffar på i våra skogar. Särskilt ofta finns den vid lövinblandning i kanten av sumpskogar och småkärr. Arten vill ha viss fukt men tål inte att bli översvämmad och stannar ovanför högsta vattenståndsgränsen invid stränder. Den växer även i måttligt fuktiga partier av näringsfattig granskog, liksom i blockiga och bergiga områden där dominerande ristäcke saknas. Den är skuggtålig och kan ibland helt dominera på barrmattan i tät granskog. Dessutom finns den i mager lövskog, ofta uppkommen på övergiven kulturmark. Ibland ses revlummer också på näringsrikare tallmoar, inte sällan tillsammans med mattlummer L. clavatum. På hyggen dör den vanligen snabbt bort men kan någon gång ses kvarväxa i skyddade svackor. Arten ses aldrig gå ut på ängsmark eller annan öppen kulturmark.
Första fynd
Först publicerad av Grevillius (1895) från Hässjö Indalsälvens delta. Äldsta belägg från Sättna 1858 (E. Ährling i UME).
Bygdenamn och bruk
Klippris är ett i Medelpad spritt namn på revlummer, belagt från många socknar. Namnet har, åtminstone hos oss, associerats med verbet klippa, inte klippor, och kan troligen kopplas till revlummerns användning som dekoration vid jultiden. Det såldes tidigare allmänt på torget i Sundsvall för detta ändamål (Blomqvist 1950).
Nikt – apotekarnas samlingsnamn för lummerarternas sporpulver – har här allmänt kallats käringkrut. I Borgsjö tycks man med detta namn ha avsett just revlummern. Nikt har här, liksom på andra håll, genom sin lättantändlighet fått tjänstgöra som skämtartikel, kanske en av de äldsta. Käringkrutet utvecklar en häftig flamma, när det kastas mot öppen eld, t.ex. mot en tändsticka. Att även fler namn för detta använts här – t.ex. kattkrut i Borgsjö och Njurunda samt lappkrut och häxkrut – talar för att bruket varit utbrett.
Nikt – apotekarnas samlingsnamn för lummerarternas sporpulver – har här allmänt kallats käringkrut. I Borgsjö tycks man med detta namn ha avsett just revlummern. Nikt har här, liksom på andra håll, genom sin lättantändlighet fått tjänstgöra som skämtartikel, kanske en av de äldsta. Käringkrutet utvecklar en häftig flamma, när det kastas mot öppen eld, t.ex. mot en tändsticka. Att även fler namn för detta använts här – t.ex. kattkrut i Borgsjö och Njurunda samt lappkrut och häxkrut – talar för att bruket varit utbrett.
Variation
Vanlig revlummer, subsp. annotinum, är den dominerande underarten i Medelpad. Former som har tydliga drag av den i fjällen växande nordlummern, subsp. alpestre, har insamlats från fyra lokaler i Haverö: Dalsbotjärnarna vid en källa 1985 (HL i S conf. ThK); Kölavallhöjden ovan Gillån 1979 (HL i S); N om Myckelmyrberget 1984 (HL i S conf. ThK); Gillberget 1984 (HL i S conf. ThK).
Utbredning
Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allmän; talrikt–mängdvis.
Collinder (1909): allmän; talrikt–mängdvis.