Lupin har varit vanlig i odling under 1900-talets senare del, men sedan har dess popularitet minskat snabbt. Däremot har den som trädgårdsflykting kraftigt ökat. Mest typiskt uppträder den idag i vägslänter och diken, dit den ibland tycks ha ”runnit ned” från ovanför liggande odling. Den uppträder i stora ensartade bestånd som undantränger all annan vegetation. Som kvävebindare kan den även etablera sig på naken mineraljord och har också börjat spridas längs järnvägen. På Brämön i Njurunda är den sedd naturaliserad på ett klapperstensfält vid Brämöhamn. Andra ståndorter är soptipp, som vid Hammermyran i Hässjö, och en gammal vall i Ljungaverk i Torp. Möjligen var arten odlad redan vid 1900-talets början, men uppgifter om förvildningar saknas i äldre litteratur.