Hässleklocka är vår resligaste klocka och uppträder ofta omgiven av ett lika högrest landskap. Den är starkt näringskrävande och tydligt kalkgynnad. Vanligast är den på norra Alnöns kalkområde, där den främst växer i aldominerade lundar och bårder – successionsskogar – men den kan också stå öppet i vägkanterna eller i torra bryn. Vid kusten finns den dessutom under vissa sydberg och berghällar i torra mullrika lövlundar med gråal Alnus incana och hägg Prunus padus. Den kan gynnas av röjningar och då blomma i täta bestånd i mer solöppna lägen. Arten förekommer även i raviner längs de båda älvarna och där i de rikaste avsnitten. Dessa lokaler utgörs av stora, djupt nedskurna dalbottnar med en bäck eller ravinöppningar mot älven. Någon gång växer den i stark skugga bland lövträd, t.ex. i Tuna Vattjom, men oftare i torra, mer solöppna lägen. Den är också sedd i lövskog vid en rik kustbäck i Skön. Ibland är den lokalt spridd i omgivningen, t.ex. från Döviksberget till nedanförliggande Döviksjön i Njurunda och där också intagen till odling i villorna under berget.
Inte sällan odlas hässleklocka, sannolikt intagen från vilda populationer – så har man gjort i både Sundsvall, kustbygden och Indalen. Arten har gått under namnet kungsljus i Liden och Sundsvall. Både blå, vita och mellanformer har odlats. Hässleklockans popularitet som odlingsväxt är dock mindre nu än tidigare. Man ser den inte sällan kvarstående eller förvildad inom tomtgränsen.