knipparv
Cerastium glomeratum
Mer information om arten
Knipparv är en sedan gammalt känd kulturföljeslagare i landskapet. Den kan lätt förbises eller tas för hönsarv, om man inte har ögonen på de rundade bladen. Artens historia och utbredning är därför osäker då den sannolikt är förbisedd. I sen tid är den bara funnen på två lokaler, dels i en herrgårdspark i Timrå, dels på betongfundamentet till en kaj på Brämön i Njurunda. På förstnämnda lokal växer den både i gruskanter och på öppna ytor i en gräsmatta med lövfall. Säkert är den mera utbredd åtminstone i kustområdet – i inlandet däremot möjligen klimatiskt begränsad (men nyligen funnen i Östjämtland). I vissa delar av landet anses arten vara under expansion. Knipparven är en annuell som utvecklas sent.

Första fynd

Först publicerad av Staaf (1857) från Selånger. Äldsta belägg från Skön Korsta och Fillan 1877 (K.A.Th. Seth i UPS).

Utbredning

Tre sentida lokaler, men sannolikt förbisedd.
Collinder (1909): flerstädes; sparsamt–talrikt.

Lokaler

Njurunda Värpet (vid Fyren) på Brämön 1993 (RL). Skön Korsta 1877 (K.A.Th. Seth i UPS); Tunadal 1903 (G. Hjort i LD); Fillan 1877 (K.A.Th. Seth i UPS).
Timrå Märlo slott i parken 1992-–2005 (HL i S conf. ThK, RL).
Hässjö Söråker på grusgång vid herrgården och i villaområde 2008 (ES).
Selånger Oxsta (Staaf 1857).
Indal 1879 (K.A.Th. Seth i UPS).
Liden 1889 (S.J. Enander i S); vid kyrkan 1906 (K. Johansson i UPS).
Holm vid nya landsvägen (E.B. Almquist enligt Collinder 1909).
Torp Finsta (H.W. Arnell enligt Collinder 1909); Byn 1890 (H.W. Arnell i UPS).
karta