etternässla
Urtica urens
Mer information om arten
Etternässlan är idag ett av landskapets sällsyntaste trädgårdsogräs. Den har under senare decennierna främst hittats vid äldre och ofta större bondgårdar vid kusten och i Ljungans dalgång. På dessa gamla gårdar tycks trädgårdslandet ha funnits på samma plats sedan mycket länge. I ett fall är arten sedd i en handelsträdgård, anlagd på 1950-talet (Alnö, Usland). Arten uppträder i små populationer bland andra ogräs och kräver välgödslad mulljord. Jämför man med Collinders uppgifter tycks etternässlan ha minskat starkt och är idag närmast försvinnande. Orsakerna till detta är oklara.

Första fynd

Först publicerad av Collinder (1909). Äldsta belägg från Alnö Eriksdal 1878 (K.A. Andersson i S).

Utbredning

Ca åtta sentida lokaler, men idag bara känd från en lokal (Selånger).
Collinder (1909): tämligen allmän; talrikt–mängdvis.

Lokaler

Njurunda Norrhamn på Brämön 1970 (RL); komministerbostället i Forsa 1909 (O. Östgren i S); Nyland, trädgårdsland 1978 (HL); Nolbybodarna V om Svartvik 1970, 1978 (RL).
Sundsvall 1880 (C.F. Sundberg i S); Granlohög 1902 (C.A. Nordlander i UPS).
Alnö Usland 1982 (K. Lindvall); Smedsgården, trädgårdsland 1978 (RL), 1979 (HL); vid kyrkan 1979 (HL); Stornäset 1986 (CFL, RL).
Timrå 1942 (K.A.G. Gredin i GB, LD och UPS).
Tynderö Åstön 1972 (E. Olofsson).
Selånger Silje Gård 1983 (HL), 2000–2007 (JOT).
Stöde Kärvsta 1911 (I. Nordlander i S); Kälsta V om Baggnäset, trädgårdsland 1981–1985 (HL, RL m.fl.).
Torp 1894 (T. Arnell i UPS).
Borgsjö Ede 1904 (Eva Collinder i S).
Haverö Överturingen 1952 (M. Olsson).
karta