strandgyllen
Barbarea stricta
Mer information om arten
Strandgyllen förekommer på näringsrika, fasta mineralstränder. Den föredrar instabila förhållanden som ger gles vegetation. Mest växer den på stränder med varierande vattenstånd, både längs älvarna och vid näringsrika åar och bäckar. Typiska lokaler är mynningsdeltan av bäckutflöden, tidvis vattenförande fåror i kvisslor eller stenig miljö vid forsar. På sjöstränder ser man den mest i jordbruksbygden, men den uppträder även vid vissa näringsfattigare skogssjöar. Vid havsstranden förekommer den i sötvattenpåverkade, skyddade vikar, helst vid bäckutlopp. Den gynnas av regleringar, schaktningar och annan kulturpåverkan, som gör stränderna mer eller mindre vegetationsfria, och den är ganska vanlig som kolonisatör i nygjorda diken, även längs vissa skogbilvägar. Ibland växer den också på mer eller mindra blöta kulturmarker, som i en jordtäkt nära havet i Hässjö och i en rabatt och på industrimark i Sundsvall.

Första fynd

Först publicerad av Collinder (1909). Äldsta belägg från Sundsvall 1858 (E. Ährling i UME).

Utbredning

Allmän vid kusten och i Ljungans dalgång upp till Ånge i Borgsjö, tämligen allmän i övrigt i dalgångarna. I skogstrakterna är den spridd, med luckor i de högsta områdena, särskilt i väster. Arten har nog ökat p.g.a. kulturpåverkan och näringsanrikning på stränder och i bäckar. Collinder uppger bara ett tjugotal lokaler.
Collinder (1909): här och där; sparsamt–måttligt.