dvärgtätört
Pinguicula villosa
Dvärgtätört är ännu känd bara från några få större myrar i väster. Denna tidigt blommande myrväxt gömmer sig i kanten av höga tuvor av rostvitmossa Sphagnum fuscum ute på myrarna. Den är mycket svårfunnen, då den lilla bladrosetten normalt är insjunken i mossan och man efter blomningen bara kan upptäcka den på fröställningen, som påminner om björnmosskapslar. – I södra Torp växte den i källdrag nedom nordvänd sluttningsmyr i höjdläge med praktvitmossa Sphagnum warnstorfii.
Första fynd
Först publicerad av Hartman (1861) baserat på belägg från Haverö nära kyrkan 1858 (E. Ährling i LD och UME). Detta är också äldsta belägg.
Utbredning
Två aktuella lokaler. Många gånger eftersökt på Sphagnum fuscum-tuvor utan resultat, men den kan förmodligen hittas på fler lokaler åtminstone i höjdområdena i väster. I norr är den funnen strax utanför landskapsgränsen.
Collinder (1909): sällsynt; sparsamt(?).
Collinder (1909): sällsynt; sparsamt(?).
Lokaler
Torp Björntjärnarna mellan Mellantjärn och Östra tjärn (SO om Stormörtsjön) 1977 (HL); Backen (Olsson 1884).
Haverö 1885 (C. Haglund i S); nära kyrkan 1858 (E. Ährling i LD och UME, Hartman 1861), förgäves eftersökt 1904 (Collinder 1909); Flakamyra N om Turingsbodarna 1993 (M. Löfroth, HL); tallmosse N om Staftjärnarna (S om Harrsjön) 1990 (M. Löfroth).
Haverö 1885 (C. Haglund i S); nära kyrkan 1858 (E. Ährling i LD och UME, Hartman 1861), förgäves eftersökt 1904 (Collinder 1909); Flakamyra N om Turingsbodarna 1993 (M. Löfroth, HL); tallmosse N om Staftjärnarna (S om Harrsjön) 1990 (M. Löfroth).
