ullkardborre
Arctium tomentosum
Ullkardborren har ökat under de senaste decennierna och är i kustområdet idag den vanligaste av kardborrearterna. I äldre tid fann man ullkardborre i hamnar och på barlast, och den finns ofta kvar kring gamla kajer och anslutande industriområden. Den har också spritts med järnvägen och finns på bangårdar både vid kusten och i Ljungandalen. Idag sprids den framförallt med biltrafiken och kan hittas i många näringsrika men glesvuxna vägkanter och restmarker i tätortsområdena. Den ses också på jordutfyllnader, i många grustäkter och på övergiven industrimark; i Sundsvall finns den kring gator, på ödetomter och lagerområden. Denna kvävegynnade art är på norra Alnön sedd etablera sig i ung gråalskog tillsammans med lundkardborre A. nemorosum.
Första fynd
Först publicerad av Seth (1877) som Lappa tomentosa från Sundsvall. Äldsta belägg från Skön Korsta och Fillan 1877 (K.A.Th. Seth i UPS).
Utbredning
Tämligen allmän i centrala kustområdet. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): flerstädes, mest på barlastplatser; måttligt.
Collinder (1909): flerstädes, mest på barlastplatser; måttligt.
Lokaler
Njurunda Brämön i Norrhamn 1965 (RL); Galtström 1961 (RL); Myre 1998 (RL); Solberg (N. Östgren enligt Collinder ms).
Alnö Snöskär 1972 (RL).
Tynderö Östra Kånkås 2004 (SG, RL).
Attmar Kläppvik 1977 (RL).
Tuna Slåttholmen (Wallentinus 1976).
Liden Järkvissle 1993 (RL).
Torp Torpshammar 1962 (RL).
Borgsjö Ånge (Almquist 1957); S om Ånge bangård 1969 (J. Stolpe).
Alnö Snöskär 1972 (RL).
Tynderö Östra Kånkås 2004 (SG, RL).
Attmar Kläppvik 1977 (RL).
Tuna Slåttholmen (Wallentinus 1976).
Liden Järkvissle 1993 (RL).
Torp Torpshammar 1962 (RL).
Borgsjö Ånge (Almquist 1957); S om Ånge bangård 1969 (J. Stolpe).
