På havsstränder förekommer storven strax nedom träd- och buskzonen, högre upp än krypven A. stolonifera. Den behöver instabil, nästan vegetationslös mark. Man finner den på måttligt skyddade stränder med grövre sediment eller med inblandning av block – blockinblandningen förorsakar uppfrysningsfenomen som få andra arter klarar av. Arten förekommer både vid den yttre saltare och vid den inre kusten med mer utsötat vatten.
På stränder i inlandet är storven känd från de större vattendragen, främst Ljungan, där den t.ex. finns noterad från en blockig forsstrand; den kan också förekomma på sjöstränder, bl.a. noterad från medelrika sjöar i Stöde. Den växer då som vid havet högre upp på zonerade moränstränder.
Första fynd
Variation
Kulturmarkstypen av arten är sannolikt inkommen med frö och är troligen identisk med var. dispar hos Widén (1971). Den naturliga inlandspopulationen vid sjöar och vattendrag tycks sakna namn – den är enligt Widén (op. cit.) inte säkert identisk med den i Finland och nordöstligaste Sverige förekommande var. repens. Havsstrandstypen tycks likna Widéns var. glaucescens, men saknar dess utpräglade blå ton. I den inre brackvattenkusten, t.ex. i Alnösundet och längs industrikusten söder om Sundsvall, är arten storvuxen och påminner mer om inlandspopulationerna.
Utbredning
Lokaler
Njurunda Brämön vid Stensviken 2006 (HL i S); Rönnbottensviken 1978 (RL); Långviken 1987 (HL); Galtström 1985 (RL); Jungfruvikarna 2005 (HL, BP, HS); Storgrundsviken 1978 (HL); Furuskär (=Pipers holme) 1977 (LE, HL, RL); Skigan 1986 (LE, HL, RL).
Alnö Bredsandsviken och Hartungviken 1979 (HL, RL); Yxskäret och Storkalven 1981 (HL); Grönviken 1981 (RL).
Tynderö Åstön i Söråkersviken 1977 (LE, HL, RL); sydvästra Åstön 1978 (HL); N om Sågsand 1984 (HL).
Vid den inre, mer utsötade kusten, t.ex. vid Alnösundets kulturpåverkade stränder ses ofta en mer storvuxen form som liknar ogräsformen. Denna är även noterad från:
Njurunda S om bron till Klampenborg (Dårholmen) 1978 (HL).
Hässjö Indalsälven vid Ala 1979 (HL).
Vid stränder i inlandet är arten noterad längs Ljungan och andra vattendrag bl.a. från:
Njurunda Dingersjö vid Ljungan 1977 (HL, RL); Strömön (Ljungan vid Västbo) 1978 (RL); Prästholmen vid Storsvedjan (Wallentinus 1976); Skallböle nedanför kraftverket 1978 (HL).
Stöde Kälsta vid Ljungan 1984 (HL).
Torp Byforsen 1976 (HL).
Borgsjö Lindön 1976 (HL i S); västra stranden 1 km S om Lindön 1982 (ThK).
Hässjö bäcken mellan Gnistringtjärn och Storsjön 1978 (HL).
Indal Bjässjöån 1977 (LE, HL, RL).
Ljustorp Ljustorpsån vid Mjölsätt 1977 (HL i S).
Liden västra Ängom (vid älven ca 3 km N om Järkvissle) 1982 (HL).
Haverö Skravelbäcken S om Torrflonäs 1982 (ThK).
Vid sjöar förekommer sannolikt samma form. Uppgifter finns bl.a. från:
Hässjö Storsjön i viken mot Hussjö 1978 (HL). Indal Djupsjön NV om Väster-Högsjö 1981 (CA). Liden Stor-Gussjön vid Långnäset 1986 (HL).
Stöde Ulvsjön 1978 (HL); Viggesjön 1985 (JL).
Torp Hångstaörn i Hundsviken 1986 (HL).
Borgsjö Stor-Grundsjön 1977 (HL); Västanå-Grössjön 1985 (BL).
Haverö Bodsjön vid Buföråns utlopp 1981 (HL).
Ogräsformen är tämligen allmän i kustbygd och dalgångar, men finns även i skogsbygd. Några utposter:
Sättna Bryggtjärn 1980 (HL).
Attmar Gissjön 1984 (RL).
Ljustorp Laxsjön (byn) 1977 (HL i S). Liden Skogen (i Långliden) 1984 (HL, RL). Holm Loviken 1980 (HL i S, RL).
Stöde Nybodsvedjan (mellan Norra Hällsjön och Hammarsjön) 1982 (HL).
Torp Åsen SO om Naggen 1982 (AV).
Haverö Länstersjön 1982 (HL); Nybodarna vid Havern 1982 (RL); Nybodarna N om Byberget 1982 (HL).