strandmyskgräs
Hierochloë odorata subsp. baltica
Mer information om arten
Strandmyskgräs anses vara endemiskt för Östersjöområdet (Weimarck 1971). Hos oss förekommer det främst på sötvattenpåverkade, kärriga strandängar vid havet. Det bildar t.ex. ett bälte utanför alslyet på norra Alnön och är i liknade miljöer vanligt längs hela havsbandet. Innanför havsbandet kan det också ses på strandängar vid sjöar och längs de större vattendragen men också på annan fuktig kulturmark. Strandmyskgräs tycks vara mer krävande än älv- och nordmyskgräs H. hirta och växer helst under påverkan av grundvatten. I Tuna har det noterats från en stenig åstrand, på Alnön också från en liten myr. Mer sällan växer det i vägkanter men är sett så i Stöde, i närheten av en å.

Första fynd

Först publicerad av Weimarck (1971). Äldsta belägg från Selånger 1888 (L.M. Neuman i LD).

Utbredning

Tämligen allmän i havsstrandsnära områden i Njurunda, västra Alnö och på Tynderölandet. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.

Lokaler

Njurunda Ortsjö 1978, 1984 (HL); Majån 1977 (HL); Ängom norr om Öjen 1987 (HL).
Skön Öråker 1977 (HL i S).
Timrå 1913 (K.A.G. Gredin i LD och S det. G. Weimarck); Vivstavarv 1977–1985 (HL).
Hässjö Stäbbgårdssjön 1977 (HL, RL).
Attmar Norrlindsjö 1980 (HL i S); Sörfors bruk 1998 (HL); viken vid Sörforsåns utlopp i Marmen 1998 (HL, RL).
Tuna Rännöån vid Ådalarna, stenig åstrand 1982 (GÅ, HL); Väster-Rännöbodarna 1983 (AB).
Selånger Huljen 1888 (L.M. Neuman i LD det. G. Weimarck).
Liden Oxsjö vid dammet 1981, 1984 (HL).
Stöde vid Bodbäcken SV om Fanbybodarna 1982 (HL); Åsån vid Bodbäckens inlopp (N om Fanbybodarna) 1982 (HL i S); Fanbybodarna 1979 (HL); Östanå 1979, 1992 (HL).
Torp Storbackmyra och Stabäcken (S om Roggsjön) 1982 (PS).
Borgsjö Lindön 1980 (HL).
Haverö Nipbäcken 1986 (HL).
karta