Kallgräs växer på myrar, där den karaktäriserar de fattigaste blötmyrarna. Den är typisk på artfattiga vitmossmattor ute på skoglösa myrvidder. Mycket ymnig blir den t.ex. på de stora floarna i norra Liden och norra Ljustorp, där den på håll ses i ljust gröna fält. Där intar arten den plats som vitstarr Carex livida och hirsstarr C. panicea har på rikare myrar. Vanligen växer den i mjukmattor som inte håller att gå på, t.ex. med rufsvitmossa Sphagnum majus, men ibland ute i rena lösbottnar. I mindre fattigkärr finns den i blöta höljor och drag men kan även vara mycket utbredd i fastmattor. Då är den ofta steril och anonym med sylsmala, uppstickande, styva blad. Den ses även i flarkkanter på rikare stormyrar, och vid tjärnar och myrgölar finner man den i gungflynas kantzoner. Den saknas däremot i tuviga och fasta rikkärr.