berggröe
Poa compressa
Berggröe kommer i blom sent på sommaren men kan å andra sidan blomma ända tills snön kommer. Den är till övervägande del en kulturspridd art. Särskilt utmärkande är den som järnvägsväxt, där den ofta bildar mattor av karaktäristiskt bågformigt uppstickande strån med påfallande små vippor. Den klarar sig bra såväl på det grova singelgruset längs banan som vid stationsområdena. Vid kustens industriområden hittar man berggröe på torr, öppen mark. I tätorter, på gator och gårdsvägar kan den ibland ses växande i gruset längst ut mot körbanan; också sedd i en bergsskärning (Njurunda, Haraberget).
Mer naturligt förekommer arten på torra, varma berghällar vid kusten. Dels växer den så i Norra Stadsberget i Sundsvall, dels på kalkrika bergsklackar i norra Alnö t.ex. Åsberget i Släda.
Mer naturligt förekommer arten på torra, varma berghällar vid kusten. Dels växer den så i Norra Stadsberget i Sundsvall, dels på kalkrika bergsklackar i norra Alnö t.ex. Åsberget i Släda.
Första fynd
Först publicerad av Neuman (1885b). Äldsta belägg från Skön Fillan och Korsta 1879 (K.A.Th. Seth i UPS och UME).
Utbredning
Tämligen allmän till spridd i centrala kustområdet och i Ljungans dalgång upp till Ånge. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): sällsynt; måttligt.
Collinder (1909): sällsynt; måttligt.
Lokaler
Njurunda Sanna på Brämön 1978 (RL); Brämön i Viken 1977 (A. Ekeblad); Ovansjö 1978 (HL); Juniskär 1986 (HL, RL).
Attmar Norrhassel vid Byn 1979 (HL).
Selånger vid tjärnen O om travbanan 1979 (HL).
Sättna Byn 1979 (HL).
Borgsjö Kvarnån i Sillre 1986 (BL).
Haverö Östavall vid sågverket 1979 (HL).
Attmar Norrhassel vid Byn 1979 (HL).
Selånger vid tjärnen O om travbanan 1979 (HL).
Sättna Byn 1979 (HL).
Borgsjö Kvarnån i Sillre 1986 (BL).
Haverö Östavall vid sågverket 1979 (HL).
