Berggröe kommer i blom sent på sommaren men kan å andra sidan blomma ända tills snön kommer. Den är till övervägande del en kulturspridd art. Särskilt utmärkande är den som järnvägsväxt, där den ofta bildar mattor av karaktäristiskt bågformigt uppstickande strån med påfallande små vippor. Den klarar sig bra såväl på det grova singelgruset längs banan som vid stationsområdena. Vid kustens industriområden hittar man berggröe på torr, öppen mark. I tätorter, på gator och gårdsvägar kan den ibland ses växande i gruset längst ut mot körbanan; också sedd i en bergsskärning (Njurunda, Haraberget).
Mer naturligt förekommer arten på torra, varma berghällar vid kusten. Dels växer den så i Norra Stadsberget i Sundsvall, dels på kalkrika bergsklackar i norra Alnö t.ex. Åsberget i Släda.