De bästa smultronställena finns i solvarma lägen på lätt, väldränerad jord. Smultron växer regelbundet i lågörtsgranskog i rikare bergssluttningar. I sådan äldre sluten skog ses den oftast i sterila bladrosetter bland örter som skogsviol Viola riviniana, ögonpyrola Moneses uniflora och vispstarr Carex digitata. När skogen sedan fälls kan smultron få en riklig blomning och fruktsättning och breda ut sig med sina revor, gärna i markblottor. Mest frekvent är arten på sandhaltig jord, och den tilltar mot kusten. Den är vanlig i älvbrinkar, och vid havet finns den ofta i albården. Mot gränserna i väster och norr blir smultron klimatiskt begränsad och inskränkt till större, sydvända bergssluttningar. Arten finns också i fuktigare miljö längs örtrika bäckar och i lundvegetation vid forsar. I kalkrika trakter kan man någon gång se den i sumpskog.
Smultron växer också på lågvuxna slåtter- och betesängar, särskilt på sandiga, torra backar, i kanter och skogsbryn. Dessutom ses den idag ofta i torra vägkanter, på banvallar och kring grustag. Stora smultronställen kan finnas på nygjorda vägslänter, t.ex. längs E14 i väster.