Skelört har sin utbredning koncentrerad till de äldsta kulturområdena – våra järnåldersbygden vid kusten. Arten är värmekrävande och kvävegynnad. Man ser den främst på hällmarker intill bebyggelse, i små bergsskärningar och mullrika lövlundar i varma lägen. Den kan ibland, som ensam kärlväxt, växa i mycket torra klippspringor. Vid gårdarna finner man den också på komposter, skräphögar och annan näringsrik mark. Ibland uppträder den tillfälligt på varma hyggen, på myrstackar som vid Flata i Sättna, vägbrinkar etc. I öster förekommer skelörten även mer naturligt i sydberg på torra hyllor och bland block i lövlund vid bergroten. Några exempel är i Njurunda Svalabergets sydsluttning mot Öjen, Hummelviksberget i Å, Klockarberget, Döviksberget och Nolbykullen, i Sundsvall Norra Stadsberget, i Skön Birstaberget och i Timrå Svartberget i Fröland. Utbredningen är sannolikt främst klimatiskt begränsad.