sjöranunkel
Ranunculus lingua
Mer information om arten
Sjöranunkel förekommer i Norrland på ett tiotal lokaler, alla belägna en bit innanför kusten. Flertalet ligger i anslutning till högsta kustlinjen och bestånden anses utgöra relikter från en tidig spridning (Nilsson 1982). Här sätter arten inte frö idag, utan den fortlever och sprider sig vegetativt i kloner – sannolikt mycket gamla och etablerade under en varmare epok. Sjöranunkelns lokaler utgörs av näringsrika bäckar, där den växer i tjock, bottenlös gyttja. Dess stjälkar sticker upp bland gles sjöfräken Equisetum fluviatile och starr längst ute i och under vattenlinjen. Idag är den känd från två lokaler i landskapet. I Torp har arten gått ut på en lokal under 1900-talet och är hårt trängd på en av de kvarvarande genom uppförande av ett gårdskraftverk. På lokalerna i Torp växer även kärrvial Lathyrus palustris. – Sjöranunkeln blommar mycket sent och dess stora, gula blommor kan ses från slutet av juli tills den första frosten bryter ner den i september.

Första fynd

Först publicerad av Neuman (1887) grundat på uppgift från Torp (F. Almberg). Äldsta belägg från Torp Glappsjön 1905 (S. Ekvall i UME).

Utbredning

Två sentida lokaler.
Collinder (1909): sällsynt.

Lokaler

Torp Gullsjön (F. Almberg enligt Neuman 1887), lokalen har ej kunnat identifieras; Rogsta i Glappsjöbäcken (F. Almberg enligt Collinder 1909); Glappsjön 1905 (S. Ekvall i UME), utgången på 1970-talet (HL); bäcken från Skärvtjärn (rinner till Gissjön) 1973 (S. Skerved), 1975 (HL, RL), 1979 (RL), bara några enstaka stjälkar i kraftverksdammen 1993 (HL), 1995 (HL, JOT) 2005 utgången (HL m.fl.); Skärvtjärn litet bestånd vid utloppet 1975 (HL, RL); 2005 (HL m.fl.).
Haverö Busjöbäcken i Överturingen, stort bestånd längs hela bäcken 1980–1981 (M. Olsson), 1982 (J. Söderling), 1993 (HL), 2007 (HS, ES).
karta