Inledning

Inledning
Denna artförteckning omfattar allt som i dag är känt om förekomsten och utbredningen av vilda växter i landskapet Medelpad. Med vilda växter avses även odlade växter som har förvildats eller är kvarstående, dvs. sådana som länge växt kvar på odlingsplatsen även sedan aktiv odling upphört, t.ex. på gamla ödetomter. Blomväxter och kärlkryptogamer (ormbunkar, lummer och fräkenväxter) ingår i artförteckningen.
Totala antalet taxa i artförteckningen är något mer än 1700 varav sentida noterade taxa är ca 1400 st. Då har utelämnats alla småarter inom bl.a. Taraxacum och Hieracium och likaså alla hybrider – som är ca 210 st. – och avvikande färgvarianter som inte har någon taxonomisk status. En ganska stor mängd barlastväxter var tillfälliga och något mer än 200 sådana arter har försvunnit sedan de insamlades för etthundra år sedan eller mer. Ett hundratal övriga arter har inte heller noterats efter 1975 och är antingen utgångna eller deras växtlokaler har inte besökts.
Artförteckningen grundas på en databas där samtliga uppgifter, både äldre och yngre, om arterna har samlats. Utifrån denna databas har sedan arterna karterats, och lokalförteckningar har utarbetats för arter med begränsad utbredning i landskapet. I lokalförteckningarna beskrivs det geografiska läget för lokalen närmare, fyndår etc. För arter som förekommer över hela landskapet uppges i stället en uppskattad frekvens.
Landskapet Medelpads gränser mot Jämtland, särskilt nordväst om Ytterturingen och Överturingen i Haverö socken, har inte varit helt fasta och beständiga under åren. Sedan sekelskiftet 1900 anses området tillhöra Medelpad och här används dessa gränser, liksom de användes i den Medelpads Flora som gavs ut av Erik Collinder 1909. I sin Jämtlands kärlväxtflora inkluderar inte heller Lange (1938) detta område i Jämtland. Däremot har det på vissa nya kartor angetts tillhöra Jämtland, t.ex. i Nationalencyklopedin.

Inventeringsmetod
Moderna inventeringsmetoder innebär i regel inventering av rutor (oftast 5 x 5 km) med notering om en art ”finns” eller ”finns inte”. Vid våra inventeringar har vi i stället angett exakta lokaler oberoende av rutnät. Undersökningen av landskapet har gjorts med inventeringsprotokoll med en noggrannhet på 1 km. Tre olika typer av protokoll har använts: A-listor (det blev totalt 815 st.) där samtliga arter som påträffats i undersökt område är upptagna, B-listor (966 st.) där vissa trivialare arter utelämnats jämfört med Alistorna, samt C-listor (17855 st.) där färre eller ibland bara en art, oftast då ovanligare, noterats.
Det kan invändas att den metod vi använt, och att botaniskt intressantare miljöer har blivit mer undersökta än trivialare sådana, kan ha medfört att inventeringarna inte är jämnt fördelade över landskapet. Vi anser ändå att landskapet är jämnt och väl eller t.o.m. mycket väl täckt. Detta framgår av kartorna härintill för de två allmänna arterna gråal och hultbräken, där alla prickar för respektive art är medtagna.
Spridningen är som synes jämn, och bara enstaka mindre luckor förekommer. Kartorna avspeglar alltså verkligen utbredningen av arterna.
Landskapet Medelpad kan delas upp i totalt 375 rutor av normal inventeringsstorlek, 5 x 5 km. Våra inventeringar har gett 815 listor av A-typ, på vilka finns upptagna samtliga sedda arter i aktuellt område. Det betyder att vi har gjort i genomsnitt 2,2 grundliga inventeringar per normal inventeringsruta. Antalet arter i A-listorna är i genomsnitt 88 st.

Ordnigsföljd, namnskick
Ordningsföljden i förteckningen följer Den nya nordiska floran (Mossberg & Stenberg 2003). Både de svenska och vetenskapliga namnen följer Checklista över Nordens kärlväxter, version 2004-01-19 (Karlsson 2004).
Komplexet majnycklar Dactylorhiza majalis utgör ett undantag där vi istället följt Artbildning och släktskap inom orkidésläktet handnycklar Dactylorhiza (Hedrén 2005) utifrån de senaste rönen som bygger på genetiska undersökningar.
För släktet maskrosor Taraxacum och släktet hökfibblor Hieracium följer namnskicket Checklista för svenska maskrosor (Rydberg 2008) respektive Skogs-, hag- och krattfibblor i södra Norrlands kustlandskap (Tyler 2008).

 Databas
Alla uppgifter om varje växtfynd finns inlagda i en databas. Den omfattar i dag ca 232000 poster.
Äldre uppgifter består dels av litteraturuppgifter och dels av uppgifter från herbarier. Naturligtvis har Erik Collinders Medelpads Flora från år 1909 varit en grund, men även uppsatser i botaniska tidskrifter och annan litteratur har beaktats.
Åren kring sekelskiftet ¬1900 förekom ett flitigt insamlande av växter i Medelpad. Dessa insamlingar från landskapet har till stor del hamnat i de offentliga herbarierna vid universiteten. Herbarierna har inventerats och till viss del har insamlingarna också granskats kritiskt. Allt detta material liksom fältanteckningar från och med 1950 har matats in i databasen. Under åren 1982 och 1983 genomfördes inventeringsläger i områden som tidigare varit svagt inventerade med deltagande av botanister från hela Sverige. Även detta material har tillförts databasen.
För alla poster i databasen anges det geografiska läget med koordinater enligt rikets nät (RT 90). Sedan GPS kom till användning anges läget med sju siffror. Äldre lokalers läge beskrevs däremot ofta bara med geografiska termer, exempelvis ”S om torpet” eller ”2 km N om kyrkan”. För alla sådana lokaler har i efterhand koordinater förts in och då med fem siffrors noggrannhet, varvid den sista siffran avrundats nedåt till 0 eller 5.

Arförteckningens innehåll
PRIMÄRUPPGIFTER
Primäruppgifter inleder beskrivningen till varje art. Dessa består dels av första kända litteraturuppgift om artens förekomst i landskapet och dels av äldsta kända insamling av arten som finns i offentliga herbarier.
Äldsta belägg har tagits fram ur databasen. För vissa allmänna arter kan detta någon gång vara missvisande, eftersom alla belägg för trivialarter från genomgångna herbarier inte finns med i databasen.
Som litteraturuppgift har även accepterats ett omnämnande i form av dialektalt namn hos t.ex. Linné (1732, 1745, 1755). Däremot har inte allmänna formuleringar som t.ex. Skåne–Västerbotten (där Medelpad inte nämnts) tagits upp.

FOLKNAMN OCH BRUK
Folkliga växtnamn som är belagda från Medelpad anges här. Användning av växter som är känd från landskapet anges också. En förteckning över alla dialektala växtnamn med förklaringar finns efter artförteckningen. Knappt 300 namn ingår.

VÄXTMILJÖ
Här beskrivs hur arten uppträder i landskapet, dvs. i vilka miljöer den växer, både vanligen och mer undantagsvis.
I artbeskrivningarna förekommer på många ställen lokala eller dialektala namn på terrängord, vilka oftast beskriver de naturtyper där arterna växer. Sådana medelpadsnamn är kursiverade. En förteckning över sådana namn finns efter artförteckningen.

VARIATION
Här diskuteras hur arter varierar i underarter, varieteter och former samt ibland skillnader mot närstående arter. Även variationer som vi under inventeringar observerat men som inte finns beskrivna har i några fall diskuterats.

UTBREDNING
För arter med en geografisk begränsning och för sällsynta arter med ett fåtal lokaler ges en lokalförteckning tillsammans med en prickkarta. Undantaget är vissa arter med bara en eller ett par lokaler.
Om en art har en hög frekvens inom ett område anges bara en frekvensuppgift, och området rastreras då på kartan.
Utbredningen för arter som är mer eller mindre vanliga i hela landskapet anges med en uppskattad frekvens i tre grader: ”allmän”, ”tämligen allmän” eller ”spridd”. För arter med varierande frekvens i olika delar av landskapet visas utbredningen dessutom i en s.k. tendenskarta (se nedan om kartor).
För att separera lokalerna något i tid används uttrycket ”sentida” lokaler. Därmed menas lokaler från år 1975 och senare. Antalet sådana anges. Om en art noterats bara från tiden före 1975 har en mindre textstorlek använts för arten. Det gäller t.ex. ett stort antal barlastväxter från tiden ca 1880–1920.
Den största delen av inventeringsarbetet gjordes redan på 1970- och 1980-talet. Det betyder naturligtvis, att en del växtlokaler kan ha försvunnit sedan dess utan att det har observerats eller kunnat följas upp, men också att andra har kommit till.
Utbredningen enligt Medelpads Flora (Collinder 1909) anges, så att läsaren kan jämföra med dagens förhållanden.

LOKALFÖRTECKNING
Här listas fyndlokaler för arterna. För sällsynta arter anges alla lokaler. För arter som har en hög frekvens inom ett område – som då rastreras – är endast lokaler utanför det rastrerade området medtagna.
I denna landskapsflora använder vi sockenindelning då lokalernas lägen beskrivs. Sockengränserna har genom tiderna förändrats förhållandevis lite, varför denna historiskt mycket gamla indelning känns riktig. Kommungränser tycks däremot något instabila som följd av politiska beslut och är därför mindre lämpliga.
Lokalerna anges alltså sockenvis och socknarna är ordnade från sydost till nordväst (första socken är sålunda Njurunda och sista Haverö). En karta på frampärmens insida visar Medelpads 19 socknar.
Inom respektive socken anges lokalerna i huvudsak från söder till norr. Lokalerna skiljs åt med semikolon. Om flera uppgifter, t.ex. olika årtal eller flera oberoende uppgiftslämnare gäller samma lokal, skiljs de åt med kommatecken. Ibland har det varit svårt att identifiera lokaler, speciellt för äldre uppgifter, och en och samma lokal kan därför förekomma under olika namn/beskrivning. Den topografiska kartans namnformer används genomgående, utom i de fall då de tydligt avviker från dem som används lokalt.
För många äldre uppgifter – före ca 1910 – finns ofta ingen närmare lokalangivelse än sockennamnet. Sådana uppgifter placeras först i förteckningen för respektive socken. Äldre och nyare uppgifter anges tillsammans, så att läsaren kan få en helhetsbild över förekomsten.
Uppgifter ur litteraturen anges på vedertaget sätt, med författarens efternamn och publiceringsår. En förteckning över litteratur och andra källor finns efter artförteckningen. För övriga uppgifter anges uppgiftslämnarens efternamn med förnamnsinitial. För vissa uppgiftslämnare anges bara initialer. En förteckning över alla rapportörer finns efter artförteckningen.
Om en växt insamlats och lagts i herbarium, anges det på vedertaget sätt, t.ex.: (HL i UME) betyder att Håkan Lindström lämnat ett beläggexemplar till herbariet i Umeå. I de fall då en förekomst finns såväl belagd i herbarium som nämnd i någon litteraturkälla, så nämns bara herbariebelägget i lokalförteckningen. Speciellt har många av andrahandsuppgifterna hos Collinder (1909) utelämnats enligt den principen.

Följande herbarier nämns i artförteckningen:
BM – British Museum, London
GB – Botaniska institutionen, Göteborgs Universitet
LD – Botaniska museet, Lund
O – Botanisk Museum, Oslo
S – Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm
ÖNF – Östergötlands Naturalhistoriska Förening, Linköping
UME – Umeå Universitet
UPS – Fytoteket, Evolutionsmuseet, Uppsala

KARTOR
Prickkartor är gjorda i skala 1:1,5 milj., dvs. 1 cm motsvarar 15 km. Prickarna motsvarar i storlek den precision som rapportblanketterna har, nämligen på 1 km när.
Landskapets olika höjdområden från 0 till 500 m ö.h. är, i 100-metersintervall, på kartorna markerade med olika färger, från ljust till mörkare grönt. Den högsta nivån har bara en liten areal utbredning, som finns i södra delarna av Stöde och Torp, norra Borgsjö samt mellersta Haverö. På kartorna kan raster förekomma, och lokaler inom dessa områden är inte upptagna i lokalförteckningen, eftersom aktuell art har bedömts ha hög frekvens där. Prickarna finns dock kvar under rastret för att visa på underlaget för rastreringen. Även annan, odokumenterad, kunskap än prickarnas täthet har i vissa fall beaktats när rastrets utbredning har bestämts.
För sentida lokaler (från 1975 och senare) används fyllda symboler och för äldre ofyllda sådana. Om ingen närmare lokal finns angiven i databasen, så är kartpricken placerad vid kyrkan i aktuell socken.
Tack vare att inventeringarna gjorts på det sätt som beskrivs ovan har vi fått en utmärkt beskrivning av lokalernas geografiska lägen men även av arternas frekvens, och den informationen har använts till att upprätta det vi kallar tendenskartor. De är mindre än prickkartorna och med skala 1:4 milj. dvs. 1 cm motsvarar 40 km. De två röda nyanserna indikerar förekomsten, den mörkare där arten har större relativ frekvens och den ljusare där den har lägre frekvens.