gulkavle
Alopecurus aequalis
Gulkavle är mer bunden till vatten än kärrkavle och är inte lika kulturberoende som den. Men även gulkavle gynnas av mänsklig påverkan. Den förekommer mest i näringsfattigare trakter och gärna på lokaler med varierande vattenstånd. Vid älvar och åar finns den på magra, tidvis översvämmade sten- och sedimentstränder, ofta i bakvatten. Vid skogssjöar kan man se den i svackor på sandstränder och den klarar av – eller t.o.m. gynnas av – sjöregleringar genom sitt amfibiska växtsätt. I skogsområden kan man också hitta gulkavlens långa flytblad i stora vattenfyllda diken, i dämda bäckar och kring tidvis vattenfyllda gropar på grova jordar. Ofta börjar den inte blomma förrän vattnet sjunkit undan på högsommaren. Vid kusten är den också typisk i hällkar med varierande vattenstånd.
Första fynd
Först publicerad av Collinder (1909) som A. fulvus. Äldsta belägg från Skön Fillan 1877 (K.A.Th. Seth i LD).
Utbredning
Tämligen allmän till spridd över hela landskapet men tunnar ut i dalgångarna och andra näringsrika områden.
Collinder (1909): allmän; måttligt–talrikt.
Collinder (1909): allmän; måttligt–talrikt.