Hampdån är mer kulturbunden och något mer näringskrävande än toppdån. Den växer helst på frisk eller lite fuktig mark, gärna på tyngre, lerhaltiga men mullrika jordar, ofta på sur mark. Vanligast är den i och kring åkrar och potatisland, där den blommar i skördetid och därför är välkänd. Men hampdån finns också på jordutfyllnader, tippar, avfallshögar och på uppkast av torvjord längs nygjorda vägkanter och diken, t.ex. kulturnära skogsdiken. Inte sällan står den bland nässlor kring ladugårdar och i beteshagar, eller i strandnära miljöer.
Ibland kan den ses på mer naturliga lokaler, t.ex. bland stenar i en kulturpåverkad bäck som Torp Glappsjöbäcken, eller på näringsrika hyggen. Den tycks något vikande under senare år.