parkmåra
Galium pumilum
Mer information om arten
Parkmåra har i äldre tid spridits med järnväg och är även funnen i stadsmiljö, möjligen som parkogräs.

Utbredning

Collinder (1909): sällsynt.

Lokaler

Sundsvall Hasselbacken och Norra Stadsberget 1867 (S. Axell i LD).
Tuna 1888 (L.M. Neuman i GB och LD), ”i stor mängd dels på banvallen nära Matfors dels på en till jernbanan gränsande äng nära Wattjom” (Neuman 1889).
Haverö Östavall 1888 (T. Fries i S).