våtarv
Stellaria media
Våtarv är ett välkänt ogräs i mullrik och gödslad jord, särskilt i trädgårdsland, potatisland, rabatter och andra näringsrika, små odlingar. Den föredrar frisk mark och växer till i mattor särskilt efter sommarregn. I torra miljöer blir den mer glesvuxen men kan ses t.o.m. i banvallarnas singelgrus. En typisk ståndort är fet jord kring ladugårdstun, gödselstäder och komposter. Arten är mycket skuggtålig och kan växa under förstubroar eller, som i Tuna, på gammal dynga inne i en överbyggd gödselstad.
Våtarv finns regelbundet i tätorternas skiftande mikromiljöer, t.ex. intill husväggar, på gårdsplaner och industritomter, i springor mellan stenplattor, i trappor och vid stuprännor. Där blir arten inte sällan vintergrön och kan t.o.m. blomma under vinterhalvåret.
I mer naturlig vegetation finns våtarven på stränder, vid fuktstråk i albårder och ute på fågelgödslade skär. Inte sällan växer den i kulturnära löv- och granskog på brunjord, t.ex. på eroderade eller brända fläckar, i stigkanter och körvägar. Man kan också hitta den uppe på stenar, klippor och på murar under lövfall i lundar.
Våtarv finns regelbundet i tätorternas skiftande mikromiljöer, t.ex. intill husväggar, på gårdsplaner och industritomter, i springor mellan stenplattor, i trappor och vid stuprännor. Där blir arten inte sällan vintergrön och kan t.o.m. blomma under vinterhalvåret.
I mer naturlig vegetation finns våtarven på stränder, vid fuktstråk i albårder och ute på fågelgödslade skär. Inte sällan växer den i kulturnära löv- och granskog på brunjord, t.ex. på eroderade eller brända fläckar, i stigkanter och körvägar. Man kan också hitta den uppe på stenar, klippor och på murar under lövfall i lundar.
Första fynd
Först publicerad av Linné (1755) utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Sundsvall 1867 (L.M. Neuman i LD).
Bygdenamn och bruk
Linné (1755) uppger narvgräs från Medelpad. Andra folknamn har varit fetgräs, fetnarv, ärv och närv(e) (Hellbom 1962). Benämningen fetnärve finns från Liden (RL), slarvgräs från Borgsjö och Stöde (ULMA). Numera brukas allmänt det mindre lyckade ”nate”. – Våtarven var den idealiska fuktbevararen i maskhon vid mete i Liden (RL).
Utbredning
Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allestädes; massvis.
Collinder (1909): allestädes; massvis.