Ask förkommer inte naturligt i landskapet utan har sin nordgräns i alkärrsmiljö på Hornslandet i norra Hälsingland. Den är även ovanlig i odling, men planterades något förr, främst i kustbygden och särskilt vid äldre herrgårdar och bruk. Collinder (1909) anger den som ”flerstädes planterad i parkanläggningar”. Några mycket stora och gamla askar finns på Silje gård i Selånger. I Ljungans dalgång är asken härdig åtminstone till Fränstaområdet i Torp. Den självföryngrar sig något, särskilt på norra Alnö, där man kan hitta mängder unga fröspridda plantor. Där växer den ofta skuggigt, på mullrik jord, i närheten av f.d. herrgårdsmiljöer.