Korallrot möter man tidigt på försommaren då den lyser guldgul djupt under lövsnåren. Senare under sommaren känner man igen den på de karaktäristiska, gröna fruktställningarna. Korallroten är liksom nästrot Neottia nidus-avis och skogsfru Epipogium aphyllum en klorofyllös saprofyt, men till skillnad från dessa utvecklar den klorofyll och grönskar något under fruktmognaden. Den växer vanligen skuggigt, i små grupper på fuktig mark och finns såväl på kalkmarker som i de suraste trakterna.
I skogsområden uppträder korallroten mest i blöt vide- och björksumpskog, men också någon gång i fuktig granskog. Ibland kan den vara ymnig i blöta alkärr, alstrandskog och i videmiljöer vid sjöstränder. Den kan påträffas i vitmossa i myrkanter och på trädbevuxna småmyrar, liksom i skogsbäckarnas kanter. Någon gång har den setts på grov morän i tallskogssluttning.
Korallroten är också vanlig i kulturmarkernas lövlundar, helst i fuktstråk eller i mylla. Mer sällan växer den öppet på fuktig gräsmark, men den är sedd både i gräsmattor och gammal slåtteräng, t.ex. Stöde Gässåsen, och t.o.m. i naken sand på sjöstrand.