Mandelpil är en starkt specialiserad art som hos oss i stort sett är inskränkt till de åar som meandrar genom tjocka sedimentlager, främst Selångersån och Mjällån. Tidigare var den även vanlig vid Indalsälven. Den uppträder som pionjärväxt och etablerar sig på tillväxande sedimentbankar i åkrökarnas inre sidor, framför allt genom att ungskott rotar sig i naket sediment nära vattnet. De äldre träden högre upp trängs så småningom ut i konkurrens med gråal Alnus incana, andra viden m.m. – Dessutom hör mandelpilen hemma på levande deltan som Indalsälvens kustdelta, Selångersfjärden och vid Stödesjöns inlopp. Där växer den på nybildade bankar och föränderliga sandrevlar.
Arten har sitt största bestånd i Selångersfjärden, där många av träden är decimetergrova och man ser den karaktäristiskt avflagnande barken på äldre stammar. Vid Indalsälven förekom den tidigare – före dämningarna på 1950-talet – på tidvis översvämmade öar, örar (RL m.fl.). Etableringen i Stödesjöns delta i Ljungan har blivit känd de senaste åren. Ibland återfinns mandelpilen sporadiskt vindspridd till mer udda lokaler, som en vattenfylld grusgrop i Hässjö och en isolerad förekomst på sandig skogssjöstrand i Stöde.