Mandelblomman har hos oss sin enda mer stationära förekomst i södra Tynderö. Här förekommer den av och till på trädade fält och på hällmarker. Den föredrar halvöppen torrängsvegetation och växer i magra vallar på lätt, grusig jord, särskilt i kanter med inte alltför sluten vegetation. En stor förekomst, vid Åstöbron i Tynderö, försvann när grässvålen blev tät och sluten. Den kan även förekomma någon gång i torrängar t.ex. på gårdstun. Dessutom hittas den fåtaligt och sporadiskt på tunt jordtäcke på små bergknallar i både Tynderö och Sundsvall. Märkligt nog är den aldrig funnen på Alnön, trots att arten är kalkgynnad. Äldre tillfälliga förekomster i skilda delar av landskapet tyder på en spridning med inköpt vallfrö, något som även är belagt från andra delar av Sverige. På Åstön, i Söråkersviken, är den dock känd sedan gammalt, noterad redan 1866. Mandelblomman tycks vara beroende av omrörning och äldre hävd och dess framtid ter sig osäker.