Gul svärdslilja har en gammal relikt lokal i landskapet, känd åtminstone sedan 1880-talet: Starrloken väster om Grönviken i Alnö. Där växer den i en högstarrdominerad lok i skogen. Under de senaste decennierna har arten etablerat sig på många nya lokaler, säkerligen efter nyinvandring och sannolikt betingat av ökad näringstillgång i vattnen. Idag förekommer gul svärdslilja i de näringsrikaste, ofta förorenade, tjärnarna och vattendragen och i kulturskapade småvatten. Bestånden är ofta små och återfinns i avsnörda gyttjehöljor, längst ut i starrbälten och i annan frodig strandvegetation.
Nyspridningen har troligen huvudsakligen skett med fåglar, men arten har odlats något och en spridning från odling via strömmande vatten är trolig t.ex. i Indalsälvens delta, där den växer i mindre älvrännor. Den har också odlats i Selånger Mosjön och har spritts därifrån till Kvarsättsbäcken. Även längs havsstranden har en spridning ägt rum; där växer arten i fuktig albård (Njurunda) och i skrevor på klippstränder, även långt ut (Njurunda och Alnö) – på Brämön blev arten funnen så redan 1948.