harkål
Lapsana communis
Harkål förekommer vanligen i små obeständiga populationer på kulturmark, helst i varma lägen och på näringsrika ytor. Man ser den ofta i trädgårdar, där den är typisk vid komposten eller på skräphögar. I Sundsvall och andra kusttätorter står den i gatukanter, invid husväggar och i rabatter i villaområdena, men även på rivningstomter, gamla banvallar och tippar. Ibland växer den intill odlingar, t.ex. i en åkerbrink vid älven i Borgsjö Hallsta, men den är sällsynt som åkerogräs (Njurunda). Ofta slår den sig ned på brandfläckar. I kustområdet växer harkål ofta i kulturlövskog på mulljord, t.ex. i en hägg- och lönnlund i Njurunda vid Ljungans utlopp, i albård vid kusten, t.ex. Alnö Ås brygga, eller i rik kulturpåverkad strandskog som på Klampenborg (Dårholmen) i Njurunda. Mer naturligt, men troligen sekundärspridd, ses den i branten i Norra Stadsberget i Sundsvall. – Arten har möjligen ökat och är vanligare än vad som framgår nedan.
Första fynd
Först publicerad av Kindberg (1877) från Medelpad utan lokalangivelse. Äldsta belägg från Skön Petersvik 1870 (J.H. Lidholm i S).
Utbredning
Tämligen allmän i centrala kustområdet och i Ljungans dalgång upp till Borgsjö. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): flerstädes; måttligt.
Collinder (1909): flerstädes; måttligt.
Lokaler
Njurunda Konnsjöån (Collinder 1909).
Hässjö Kvarnån vid Kalldalssvedjan (N om Västansjö) 1981 (HL).
Indal Västloning 2003, 2004 (RL).
Liden Byn vid Bybäcken 1980 (HL); Bodacke 2000 (HL).
Holm Österström 1977 (RL), 1992 (HL).
Hässjö Kvarnån vid Kalldalssvedjan (N om Västansjö) 1981 (HL).
Indal Västloning 2003, 2004 (RL).
Liden Byn vid Bybäcken 1980 (HL); Bodacke 2000 (HL).
Holm Österström 1977 (RL), 1992 (HL).
