rödblära
Silene dioica
Rödblära utgör idag ett markant rött inslag i försommarfloran. Den tillhör landskapets vinnararter och gynnas av tidens kväveanrikning och slyuppslag på kulturmark. Sin naturliga hemvist har den framför allt i gråalskog, där man redan vid snösmältningen identifierar de övervintrande rosetterna. Förutom i albårdar vid vattendrag och vid havet uppträder den naturligt i al-hägglundar under bergknallar och i älvraviner, och den är även noterad i flera sydbergslundar i öster. Ofta står den på instabil eller naken jord, gärna mjäla, och nyetablerar sig i markblottor vid röjningar, på brandytor m.m. Den blommar mest i bryn och öppningar. Naturliga är kanske också förekomster på fågelskär i kustbandet. På kulturmark växer rödbläran typiskt på mullrika, lämnade odlingsfält och nyvallar, ofta tillsammans med styvmorsviol Viola tricolor och sandtrav Cardaminopsis arenosa. Där kan den möta den mer senblommande vitbläran Silene latifolia, men den växer mindre solexponerat än denna, gärna i nordlägen. Rödbläran är vanlig också längs skogsbilvägarna på jorduppkast, vändytor och utfyllnadsjord. Vid gårdarna hittar man den vid komposter och utkast och intill ladugårdar. På gamla skogsodlingar finns den ibland bara kring ladugården, som i Rigåsen i Liden. Den växer även i frisk, fuktig kulturlövskog, i albevuxna vägslänter och i frodvuxen, kulturnära granskog.
Första fynd
Först publicerad av Lindroth (1797) utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Sundsvall 1858 (E. Ährling i UME).
Bygdenamn och bruk
Rödocka är fortfarande ett levande medelpadsnamn. Rödkulla i Attmar Norrhassel (Erik Svan muntl. 1980).
Variation
Rödbläran kan uppträda med vita blommor, t.ex. i Attmar Gissjön 1984 (RL) och i Torp Hjältan 1982 (S. Hellquist).
Utbredning
Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allmän; talrikt–mängdvis.
Collinder (1909): allmän; talrikt–mängdvis.