krypnarv
Sagina procumbens
Mer information om arten
Krypnarv är mycket vanlig som pionjärväxt i bottenskiktet på rörd kulturmark. Arten dyker upp på markblottor, särskilt i torra lägen på grova jordar som morän, grus m.m., och kan växa kvar en tid när växttäcket slutit sig, t.ex. i gräsmattor. Den är vanlig på grävd mark och utfyllnader; vidare växer den ofta i trampblottor på betesmark, i trädesåkrar men också ibland mer slutet i lägdbottnar. Krypnarv är tramptålig och finns längs vägarna, särskilt på grusiga skogsbilvägar, där den kan uppträda helt nära körbanan eller på vändplaner och jorduppkast. Också i sandtag och markberedda hyggesgropar dyker den upp. I tätorterna, inklusive Sundsvalls stadskärna, brukar den krypa fram i springor mellan betongplattor, i trottoarkanter eller i sprucken asfalt. Krypnarv förekommer dessutom i helt naturlig miljö vid havet: den är en av de första växter som koloniserar klippspringor efter landhöjning; ibland ser man den som enda kärlväxt på klippöar som fortfarande ofta överspolas. Den växer även på andra grusiga–steniga exponerade stränder, t.ex. på havsstranden söder om Lörudden i Njurunda och i en eroderad älvbrink vid Skallböle i Tuna. – En anspråkslös och konkurrenssvag art, som klarar sig genom snabb kolonisering och uppträdande i miljöer som få andra växter klarar.

Första fynd

Först publicerad av Collinder (1909). Äldsta belägg från Indal prästgården 1858 (E. Ährling i UME).

Utbredning

Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allestädes; talrikt–mängdvis.