knutnarv
Sagina nodosa
Första fynd
Först publicerad av Grevillius (1895). Äldsta belägg från Indal Indalsälvens strand 1858 (E. Ährling i UME, subsp. nodosa) och från Selånger Siljeberget 1824 (L.L. Laestadius i UPS, subsp. borealis).
Variation
Knutnarv förekommer i Medelpad dels vid älvarna, dels på havsstranden. Dessa båda populationer skiljer sig markant. Älvformen har mer upprätt växtsätt, längre internod, större blommor och är glandelhårig; den förs här till sydknutarv, subsp. nodosa. Formen på havsstrand är rödaktig, mer krypande, mer markant knutig, har mindre blommor och saknar nästan glandelhår. Denna tillhör nordknutarv, subsp. borealis.
I bl.a. Jämtland växer sydknutarv också i sydberg. Från Medelpad föreligger en gammal uppgift av Laestadius (1824) från Siljeberget i Selånger, men belägget i UPS är av havsstrandstyp. Växten har aldrig senare hittats där eller i den närbelägna Selångersån. Minnesfel eller etikettförväxling kan inte uteslutas.
I bl.a. Jämtland växer sydknutarv också i sydberg. Från Medelpad föreligger en gammal uppgift av Laestadius (1824) från Siljeberget i Selånger, men belägget i UPS är av havsstrandstyp. Växten har aldrig senare hittats där eller i den närbelägna Selångersån. Minnesfel eller etikettförväxling kan inte uteslutas.
Utbredning
Collinder (1909): tämligen allmän på havsstränderna och på Indalsälvens stränder; talrikt.
