majsmörblommor (sektionen)
Ranunculus auricomus
Mer information om arten
Majsmörblommor blommar här vanligen först i början av juni. Man ser dem ofta i mängd i svagt gula stråk på gammal odlingsmark, gärna i försumpade svackor eller i sluttningar med viss markfukt. De finns på fuktiga, obrukade vallar, i beteshagar och på strandängar mellan tuvor. Majsmörblommor kommer upp i gammal fjolårsförna och hinner blomma över innan årets högörter och gräs utvecklats. Man finner dem också i gräsmattor och på slåtterängar, men då helst i störningsfläckar, t.ex. på ytor där hö legat. Andra typiska ståndorter är solöppna bäck- och dikeskanter, ibland också källor i kulturmark. Dessutom växer de i mullrika och fuktiga lövlundar, både på igenväxande kulturmark och mer naturligt kring bäckar eller under bergknallar, gärna då på naken jord bland multnade löv; på sådana lokaler kan de växa ganska skuggigt, men de gynnas ofta av röjningar. Andra naturliga ståndorter för vissa majsmörblommor är stränder, särskilt längs örtrikare skogsåar och större bäckar. Vissa majsmörblommor uppträder också som ogräs i planteringar och rabatter.

Variation

Variation. Majsmörblommorna är uppdelade i ett antal apomiktiska småarter som är sammanförda i fyra formgrupper. Av det 15-tal småarter som hittills är uppgivna från Medelpad tillhör en (R. imitans) formgruppen lundsmör¬blom¬mor R. cassubicus och en (R. neumanii) slidsmörblommor R. monophyllus. De övriga räknas till formgruppen majsmörblommor R. auricomus. Ingen representant för den fjärde formgruppen, mellansmörblommor R. fallax, är noterad i Medelpad. Majsmörblommor är mycket lite samlade i Medelpad och det verkliga antalet småarter är sannolikt mångdubbelt större – troligen minst ett 70-tal (SE). Sannolikt finns skillnader i ekologi mellan de olika småarterna, men här saknar vi fortfarande kunskaper.

Utbredning

Kollektivarten är allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allestädes; mängdvis.