fiskmålla
Lipandra polysperma
Mer information om arten
Fiskmålla växer på näringsrik jord men är inte lika kväveberoende som t.ex. blåmålla C. glaucum. Under se senaste decennierna har den några gånger tillfälligt blivit funnen som ogräs i rabatter och trädgårdsland i kustområdet i Njurunda och i Tuna. I äldre tid gjordes fynd i många barlasthamnar, men även då hittades den i inlandet, t.ex. i Attmar.

Första fynd

Först publicerad av Hartman (1861), baserat på belägg från Tuna 1860. (R. Rolén i S, UME). Detta är också äldsta belägg.

Utbredning

En sentida lokal i Selånger.
Collinder (1909): sällsynt; måttligt.

Lokaler

Njurunda Vikartå på Brämön i köksträdgård 1968, 1970 (RL); Svartvik vid fabrikskontoret i en buskplantering 1961 (RL).
Sundsvall 1878 (K.A. Andersson enligt Neuman 1885a), 1886 (L.M. Neuman i S och UPS), (J.H. Lidholm och Collinder enligt Collinder 1909); på barlast 1913 (K.A.G. Gredin i LD).
Skön Fillan 1869 (K.A.Th. Seth i UPS).
Timrå på alla barlastplatser (J.A. Holm enligt Collinder 1909); Orsil 1920-talet (I. Sahlin); Märlo (Blomqvist ms); Vivstavarv 1896 och 1903 (J.G. Gunnarsson i S), 1898 (K.A.G. Gredin i UPS), 1914 (K.A.G. Gredin i LD).
Attmar Norr-Fjolsta på ett avbränt ställe 1906 (Eva Collinder i S).
Tuna Vi 1860 (R. Rolén i S och UME, det. P. Uotila).
Selånger Kolsta 1992 (HL i S).
Torp Fränsta 1903 (J.G. Gunnarsson i S det. P. Uotila).