vårstarr
Carex caryophyllea
Mer information om arten
Vårstarr är en för norra Alnö karaktäristisk växt och är där i vissa byar en rätt vanlig växt. Den är tydligt kalkgynnad men finns även på några lokaler utanför kalkområden. Vårstarr växer torrt och solöppet och återfinns i lågvuxen ängsvegetation på örtrika backar och jordkanter invid hällar. Idag är dessa marker ofta betade marker och den har setts klara sig kvar även i hårdbetade fårhagar. Den växer också på slåttermark och på fastlandet på hävdade gravkullar. Arten är sydlig och har sin nordgräns hos oss.

Första fynd

Först publicerad av Seth (1877) som C. praecox från Selånger. Äldsta belägg från Alnö Nyvik 1876 (K.E. Arnell i UPS).

Utbredning

Ca fjorton sentida lokaler.
Collinder (1909): sällsynt; måttligt.

Lokaler

Njurunda Galtström, 7 ex i torrbacke vid vägkorsning 2005 (BP); Kvissle, vid järnåldersgravarna 1988–2004 (LS).
Sundsvall (J.H. Lidholm i S conf. ThK).
Skön Näs (Collinder 1909).
Alnö 1889 (L.M. Neuman i LD conf. Ö. Nilsson); Alvik (Collinder 1909); Bullås 1971 (RL); Säter 1989 (AV); Smedsgården 1971 (RL), 1979 (HL), 2000 (OH, GÅ), 2003 (HL, RL), 2009 (HL, HS, ES); Stömsta 1971, 1997 (RL), 1976 (HL, RL), 1989 (AV); Släda (Collinder 1909), 1971, 1976 (RL); mellan Ås och Släda 1988 (HL conf. ThK); Ås 1971–1976 (RL); Åsberget 2002 (GÅ), 2009 HL, HS, ES); Nyvik 1876 (K.E. Arnell i UPS); Hartung, och Pottäng 1971 (RL); Båräng 1971 (RL i S); Röde och Järvik 1989 (AV); Hovids hällar 2006 (HL).
Hässjö Torsboda i torräng 1993 (SG).
Selånger (Seth 1877); Högom (E. Asplund enligt Collinder 1909); Hällom på gravkulle 1971 (RL), 1978 (HL).
karta