stinknäva
Geranium robertianum
Stinknäva har en smal ekologi men dyker regelbundet upp på sina förväntade lokaler. Arten är ettårig och konkurrenssvag och fordrar blottor för att gro. Den är också värmekrävande och begränsad till klimatiskt gynnade platser och upphör längst i väster och norr. På havsstränderna finns den i övre zonen, i och nedom albården, framförallt på steniga eller grusiga avsnitt. Den är också karakteristisk för klapperstensfält – malnar – och finns på ”relikta” sådana från äldre kustlinjer, ibland långt från nuvarande strand. I sådan miljö sågs den t.ex. 100 m ö.h. på Skönsmon i Sundsvall. I inlandet är stinknävan inskränkt till sydberg, där den växer på hyllor, i rasmarker och på stora block. Den rotar sig i tunna jordtäcken på hyllor och uppe på blocken. Arten har mycket små näringskrav och kan utgöra enda sydbergsart i sura och torra bergsbranter som Vitstensberget i nordöstra Borgsjö och Pålberget i Liden. I Njurunda och Liden är den även funnen i torra älvbrinkar. Någon gång kan man vid kusten se stinknäva på stenrösen eller murar men i stort sett saknas den på kulturmark. Arten kan blomma mycket sent, t.ex. funnen blommande i oktober i Åseberget i Torp (HL).
Första fynd
Först publicerad av Staaf (1857) från Selånger Siljeberget. Äldsta belägg från Sundsvall Norra Stadsberget 1857 (G.A. Tiselius i S).
Variation
Stinknävan förekommer hos oss i två varieteter. HS har studerat variationen i landskapet och funnit att på utsatta lägen vid havsstranden förekommer var. rubricaule, strandstinknäva, medan i inlandet och i mer skyddade lägen efter havsstranden finns var. robertianum, vanlig stinknäva. Var. rubricaule är vanligen starkt rödstjälkig men kan ibland bli grön på stjälken i skuggiga lägen. Grönstjälkiga exemplar i utsatta, solöppna lägen har däremot visat sig vara var. robertianum. Säkrast skiljs dessa varieteter åt genom delfrukternas olika utseende. Var. rubricaule är hittills funnen i Njurunda på Brämöns östra strand, flera lokaler 2006 (HL det. HS); Alnö Ås brygga 2006 (HL det. HS); Tynderö Kammarskäret 2006 (HS, ES), havsstranden vid Tjärnrå 2008 (HS), Sundsudden 2008 (HS).
Utbredning
Tämligen allmän vid kusten i Tynderö–Hässjö, i centrala kustområdet, i Ljungandalen upp till Borgsjön i Borgsjö och i Indalen upp till Järkvissle i Liden. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): efter havsstränder i alderdungar (=gråal) tämligen allmän och ofta mängdvis; i övrigt här och där; måttligt.
Collinder (1909): efter havsstränder i alderdungar (=gråal) tämligen allmän och ofta mängdvis; i övrigt här och där; måttligt.
Lokaler
Njurunda Galtströms bruk och Galtströms fiskeläge 1956 (RL); Jungfrutjärnarna 2005 (HL).
Hässjö Brudnäsberget 1964 (RL).
Attmar Bullerberget vid Malstabodarna 1983 (RF)¸ Hassel 1983 (HL).
Ljustorp Höglandsberget (2 lokaler) 1962, 1983 (RL); berget vid Sanna 1983 (RL).
Liden Musklippen 1959 (RL).
Holm Drevberget SV om Vike 1977 (HL, RL).
Stöde Grössjöberget O om Vigge 1978 (HL, RL); Lillström 1905 (C.A Nordlander i S).
Borgsjö Torsbäcken 1880 (Dusén 1881a); Vattensjöberget 1983 (AV); Dysjöskallen (Collinder 1909), 1972 (RL); Vitstensberget (NV om Väster-Skinnsjön) 1975 (HL), 1982 (CA).
Haverö V änden av Flistersjön 1979 (HL).
Hässjö Brudnäsberget 1964 (RL).
Attmar Bullerberget vid Malstabodarna 1983 (RF)¸ Hassel 1983 (HL).
Ljustorp Höglandsberget (2 lokaler) 1962, 1983 (RL); berget vid Sanna 1983 (RL).
Liden Musklippen 1959 (RL).
Holm Drevberget SV om Vike 1977 (HL, RL).
Stöde Grössjöberget O om Vigge 1978 (HL, RL); Lillström 1905 (C.A Nordlander i S).
Borgsjö Torsbäcken 1880 (Dusén 1881a); Vattensjöberget 1983 (AV); Dysjöskallen (Collinder 1909), 1972 (RL); Vitstensberget (NV om Väster-Skinnsjön) 1975 (HL), 1982 (CA).
Haverö V änden av Flistersjön 1979 (HL).
