Ogräsmaskrosor är vanligast på öppen, fetare och tyngre jord, mest i dalgångarna och vid kusten. De kan bilda massbestånd på lämnade, helst betade vallar och plöjda men trädade leråkrar, gödslade gräsmattor och fyllnadsjord. Mycket vanliga är de också på restmarker, vägkanter, ödetomter m.m. i tätorterna, liksom som ogräs i odlingar, på åkrar och jordhögar, i rabatter och på gårdstun. Men ogräsmaskrosorna växer också i röjd lövskog, i strandsnår och på påverkade stränder, på hällmarker i kulturbygd, i mindre omfattning också på skogsbilvägar, hyggen och i körspår. De finns även på gamla odlingar i skogsbygden men kan försvinna från igenväxande odlingar och fäbodar. Nästan alla de maskrosor vi ser i de miljöer där vi normalt rör oss idag hör till Ruderalia.
I Medelpad har hittills noterats ca 75 arter ogräsmaskrosor, men det finns säkert många fler. Det finns inga större ekologiska skillnader mellan arterna, men vissa arter visar däremot geografiska preferenser.

Obeskrivna arter:

Taraxacum collinderi: Skön Fillagropen 1914, 1915 (Collinder i S).