fackelblomster
Lythrum salicaria
Fackelblomster är en iögonfallande ”högsommarfackla” vid havet, längs Ljungan och Gimån, samt i öster vid flera sjöar i Tuna, Attmar och Hässjö. Den är en sydlig strandväxt, som i inlandet sannolikt är klimatiskt begränsad. Anmärkningsvärt nog saknas den vid Indalsälven förutom i deltat. Fackelblomster växer solexponerat på strändernas övre del nedom busk och trädskikt. Vid havsstranden ser man det främst på den yttre kustens blockiga stränder eller i klippskrevor, ibland också på moränstränder och strandängar i mer skyddade lägen men då helst i glesare vegetation.
Längs vattendragen är fackelblomster särskilt iögonfallande och påtagligt vid forssträckor, där det rotar sig mellan stenar eller i hällspringor. Inte sällan är det den enda växt man ser ”sticka upp” mellan stora block. Arten förekommer även på andra steniga och grusiga stränder, t.ex. på deltabildningar, i bäckutlopp och avsnörningar. Vid sjöar kan den växa på rätt rika stränder, som i kärriga strandängar. Ibland, som i södra Njurunda, hittar man den i näringsrika bäckar och vattenförande diken i anslutning till strandförekomsterna. Någon gång står den i mindre dammar, t.ex. i Sundsvall; den odlas även något.
Längs vattendragen är fackelblomster särskilt iögonfallande och påtagligt vid forssträckor, där det rotar sig mellan stenar eller i hällspringor. Inte sällan är det den enda växt man ser ”sticka upp” mellan stora block. Arten förekommer även på andra steniga och grusiga stränder, t.ex. på deltabildningar, i bäckutlopp och avsnörningar. Vid sjöar kan den växa på rätt rika stränder, som i kärriga strandängar. Ibland, som i södra Njurunda, hittar man den i näringsrika bäckar och vattenförande diken i anslutning till strandförekomsterna. Någon gång står den i mindre dammar, t.ex. i Sundsvall; den odlas även något.
Första fynd
Först publicerad av Kindberg (1877) från Medelpad. Äldsta belägg från Attmar Bölom 1888 (L.M. Neuman i LD).
Utbredning
Allmän vid Njurundakusten, tämligen allmän till spridd i övriga kustområdet samt längs Ljungan ända upp till länsgränsen. Utanfördet rastrerade området noterad enligt nedan.
Collinder (1909): här och där efter kusten och Ljungan eller i dess närhet; måttligt–talrikt.
Collinder (1909): här och där efter kusten och Ljungan eller i dess närhet; måttligt–talrikt.
Lokaler
Hässjö Abborrgrundet i Bölesjön (K.B. Nordström 1911); Bölesjön 1977–96 (HL, RL); Storsjön och Norrån vid utloppet från Storsjön 1981 (HL).
Attmar Gryttjesån 1983 (RF).
Stöde Överängesån vid Kullbäcken (SV om Slättån) 1982 (HW).
Torp Leringsforsen 1982 (CFL, R. Ottosson).
Attmar Gryttjesån 1983 (RF).
Stöde Överängesån vid Kullbäcken (SV om Slättån) 1982 (HW).
Torp Leringsforsen 1982 (CFL, R. Ottosson).
