strängstarr
Carex chordorrhiza
Strängstarr är vegetationsbildande ute på många vattenrika myrar, särskilt i skogsområdena. Genom sina långa, sega jordstammar binder den rätt fasta mattor som håller att gå på i lågstarrkärr. På rikare och större myrar är den vanligast – i medelrika kärr ser man den i blötstråk och i breda drag, mest ute på myrvidden men också i kanter. Den växer också i bottenplanet i högstarrkärr bland storvuxen flaskstarr C. rostrata och trådstarr C. lasiocarpa. Glest finns den också i fastare flarkar. I tuviga rikkärr återfinner man den regelbundet i mer eller mindre vattenfyllda höljor mellan tuvorna. I fattigkärren finns den däremot ofta bara där vattnet är rörligt, t.ex. vid in- och utlopp. Man kan också hitta strängstarren på sumpiga stränder och strandängar – även i kulturmark – vid lite rikare sjöar och tjärnar, t.ex. Vikarns östra strand i Attmar. Den är även sedd kring en stig vid en bäck och vid en källa i en myrkant vid Liden Paljakka.
Första fynd
Först publicerad av Engman (1840) från Tynderö. Äldsta belägg från Torp 1860 (C.O. Reuterman i GB).
Utbredning
Allmän i nästan hela landskapet men har sin huvudutbredning i inlandet och tunnar tydligt ut i öster och mot kusten, där den bara är spridd. Den är inte funnen på Brämön (Njurunda) eller på Rödön (Alnö) – och mycket få lokaler noterade i t.ex. Ljustorp.
Collinder (1909): tämligen allmän; talrikt–mängdvis.
Collinder (1909): tämligen allmän; talrikt–mängdvis.
