nordmyskgräs
Hierochloë hirta subsp. arctica
Nordmyskgräs är det vanligaste av myskgräsen i inlandet och det enda som förekommer i skogsområdena. Det är inte särskilt krävande men indikerar i fattiga trakter ofta en något rikare yta. Det växer på kärriga stränder och strandängar vid sjöar samt vid vattendrag. Ofta ser man det bland tuvor i strandens övre parti. I jordbruksområdena är det vanligt på fastare underlag, under vide vid bäckutlopp och i fuktsvackor en bit från stranden eller i kanten av sanka kärrsvackor. Ibland kan det också växa på myrar och i Torp har det noterats från videsumpskog nära Ljungan. Nordmyskgräs förekommer ofta i vägdiken och i svackor på gamla odlingar.
Första fynd
Först publicerad av Dusén (1881a) som H. borealis från Haverö baserat på belägg i S och UPS. Äldsta daterade belägg från Torp 1862 (C.O. Reuterman i LD, S och UME); ett odaterat ark (M. Huss i UME) från ”Medelpad” är sannolikt äldre.
Utbredning
Tämligen allmän i landskapet men i högre skogsområden endast spridd. Några utpostlokaler: Liden Återvänningen 1985 (HL); Gussjön vid utloppet 1989 (HL); Holm Hassjön 1982 (SE i UME); Borgsjö Stor-Grundsjön vid Sandviken 1986 (HL); Dysjöån vid Mon (S om Dysjön) 1982 (CA); Haverö V om Vallen vid badplatsen 1982 (HL); Kvarnån O om Felåsen (N om Bysjön) 1986 (HL, RL); By vid Hällbäcken (möjligen =Storkällbäcken S om Hällberget) 1870 (K.F. Dusén i S conf. G. Weimarck samt i UPS); Ytterturingen 2004 (HL, RL).