Jordrevans små blå parblommor dyker upp i den kulturnära vårfloran. Senare på sommaren växer revorna till och den gör sig påmind som en bladrik slingerväxt. Jordrevan vill ha mullrik och torr jord och den kan ibland växa mycket skuggigt. Den har gynnats av näringsanrikningen genom igenväxning, kvävenedfall och gödsling och och blivit allt vanligare. Vid gårdar ses den runt lövhögar, i multnande ris och komposter, ofta också i igenväxande lövdungar. Särskilt i tätorterna och i villaområden finns den ofta i gräsmattskanter och under häckar och buskar eller slingrar i en stensättning.
Naturligt förekommer jordreva i lövskog i öster, i lundar, vid berghällar, i sydberg eller vid rikbäckar, som vid Kvarnbäcken i Tuna. Den finns även i alskog i Indal och i älvraviner. Någon gång ser man den även i näringsrik, kulturnära granskog. Arten är värmekrävande och klimatiskt begränsad.