På försommaren brukar smörbollar ses på frisk ängsmark bland midsommarblomster Geranium sylvaticum, humleblomster Geum rivale och andra högörter. De växer vanligen i små bestånd i bäckkanter, lövskogsbryn eller nära sjöstranden, gärna i ett avsides hörn, bakom en lada, i en frodig brink eller dike. De står vanligen helt solöppet, mer sällan i glesa skogsdungar. Smörbollarna tycks anpassade till ett igenväxningsstadium och verkar inte vara direkt beroende av slåtter eller bete. De kan däremot gynnas av lövskogsröjningar. Arten anses vara något kalkgynnad, men ses här även i mycket sura områden, t.ex. i norra Ljustorp. I kalkområdet i nordvästra Borgsjö kan den dock sällsynt förekomma mer naturligt i ängskärr, vid skogsbäckar och åar och är någon gång även funnen i högörtsgranskog. Möjligen finns den något så också i norra Alnö och södra Hässjö, som vid Slädabäcken i Alnö. Den är även funnen i lundmiljö vid fors i Sättna Norafors.
Utbredningen i landskapet är speciell och märklig och kan knappast förklaras med enbart klimatiska och edafiska faktorer. Möjligen missgynnas arten av låglandsterrängen i Njurunda, men den är ändå vanlig på Tynderölandet. Utbredningen är i huvudsak östlig i Medelpad, men i Borgsjös kalkområde förekommer den – vid sin västliga utbredningsgräns – i naturliga miljöer.
På många håll i öster finns den däremot bara på kulturmark. Med tanke på att smörbollar i äldre tid varit mycket uppskattade för plockning och prydnad, kan en spridning med mänsklig hand på många håll ha varit avgörande, även där den idag inte ses i direkt anslutning till odling. Någon sådan nyspridning sker knappast nu längre. Arten minskar idag där gammal kulturmark beskogas.