Ofta möter man knäroten först vid blåbärsplockningen, då de vita blomstänglarna plötsligt står där i bergssluttningen. Den uppmärksamme kan dock se de karaktäristiska, övervintrande bladen i små kloner under hela den snöfria delen av året. Knäroten är typisk i torr, äldre, något rikare, gärna blockig, ofta tallblandad granskog på morän. Den växer oftast i varma, väldränerade bergssluttningar, t.ex. under sydberg, på örtrika eller mossklädda ytor utan slutet ristäcke. Någon gång finns den uppe på block eller på murkna lågor. Den är vanligare i kalk- och rikområden och kan där också finnas i kallare och fuktigare lägen. På sediment i dalgångarna är den dock ovanlig. Knäroten är aldrig sedd på hyggen eller annan kulturpåverkad mark.