storkårel
Erysimum cheiranthoides subsp. altum
Mer information om arten
Storkårel är en nordlig ras, som genom sin tvåårighet kompenserar en kort vegetationsperiod. Första året hinner en bladrosett utvecklas, andra året blir den meterhög och blommar i god tid för fruktsättning. Den växer främst på halvöppen, näringsrik mark och står gärna lite skuggigt – ibland t.o.m. fuktigt – intill högre vegetation, ofta bara enstaka eller i små bestånd. Vanligast är den på multnade högar och längs vägkanter, där den särskilt finns på jordmassor längs nygjorda vägar. Ibland växer den även på uppkastad torv och jord vid skogsbilvägar eller på vändplaner. Mindre ofta ses den som ogräs i odlingar men kan finnas i rabatter, trädor och i kanter även i kustområdets tätorter. Den växer också gärna bland avfall, utfyllnadsjord och i lite äldre jordtäkter. Någon gång dyker den upp på industrimark och vid järnväg.

Utbredning

Tämligen allmän i dalgångarna, i övrigt spridd och funnen i hela landskapet. Denna underart var inte urskild i äldre tid och det saknas uppgifter om den i Collinder (1909).