knytling
Herniaria glabra
Mer information om arten
Knytling bildar små gröna, till marken tätt tryckta mattor. Arten förekommer naturligt i strandzoneringen vid nedre Ljungan och på hällar som på Norra Stadsberget i Sundsvall. På älvstranden växer den på tidvis översköljda, låglänta stränder, örar. Den ingår där i ett glesvuxet samhälle tillsammans med bl.a. knutnarv Sagina nodosa och dyveronika Veronica scutellata. Dessutom uppträder knytling på kulturmark, ofta i anslutning till lite rikare åsgrus, i varma lägen på glesbevuxna eller tramppåverkade ytor. Den växer också på stabiliserade, äldre industritomter och kring f.d. järnbruk, gamla grusiga bruksvägar och bangårdar (främst på Ljunganåsen) och på en tramperoderad bergstopp på Huberget i Stöde. Även sedd mellan kantstenar i en villaträdgård (Selånger). Arten är sydöstlig, sannolikt klimatiskt begränsad och skyr alltför fattigt underlag.

Första fynd

Först publicerad av Wahlenberg (1811) från Sundsvall. Äldsta belägg från Sundsvall 1876 (K.A.Th. Seth i UPS).

Utbredning

Tämligen allmän till spridd i centrala kustområdet från Sundsvall till norra Njurunda och längs Ljungan upp till Stöde. I övrigt noterad enligt nedan (utanför rastrerat område).
Collinder (1909): här och där inom kustbygden och den nedre dalbygden; måttligt–talrikt.

Lokaler

Njurunda Galtström (Collinder 1909), 1956–1977, 1994, 2004 (RL); Galtström vid hamnen 1997 (HL).
Skön Sund 1906 (K.A.G. Gredin i LD, Collinder 1909).
Timrå Vivsta och Östrand (J.A. Holm och K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909).
Tynderö Åstön (S. Rietz enligt Collinder 1909). Sättna Västansjö vid Västansjön 1977 (HL, RL). Torp Johannesbergs station 1986 (BL).
karta