knagglestarr
Carex flava
Knagglestarr uppträder i många skilda våtmarkstyper och liknar i sin förekomst tätört, Pinguicula vulgaris. Den indikerar alltid rikare förhållanden och tilltar i kalktrakter. I sura områden, t.ex. norr om Indalsälven, blir den däremot ovanlig och ofta inskränkt till grundvattenflöden. Arten är konkurrenssvag och kan gynnas av markstörningar. Den växer i gles vegetation på stränder, särskilt vid rikare åar, och är vanlig t.ex. längs Ljungan. Man ser den också i örtrik vegetation på fast moränstrand vid vissa skogssjöar. Den är typisk i bäckutlopp på stranden eller i sippervatten mellan strandstenar, inte sällan då tillsammans med den mindre ärtstarren, C. viridula, men den kan även finnas på torvjord i växelblöta, tuviga strandängar.
Som myrväxt växer knagglestarr regelbundet ute i rikmyrarnas höljor och finns, åtminstone i Borgsjö, även i kanten av rikkärr. I medelrika blötmyrar kan den ses på fasta kärrplan, särskilt där vattnet är rörligt, som i utlopp och drag. Den är vanlig också på små öppna källmyrar och sluttande skogskärr.
Knagglestarren vill ha ljusöppet, men är någon gång sedd i mer sluten rik lövsumpskog, t.ex. i Hässjö. I rika områden växer den även längs bäckar; den kan där tillfälligt gynnas i hyggesfasen och kolonisera blöta körspår. Den kommer också in i nygjorda blöta diken längs skogsbilvägar och i tuviga kanter av odlingsdiken med lågvuxen grässvål.
Som myrväxt växer knagglestarr regelbundet ute i rikmyrarnas höljor och finns, åtminstone i Borgsjö, även i kanten av rikkärr. I medelrika blötmyrar kan den ses på fasta kärrplan, särskilt där vattnet är rörligt, som i utlopp och drag. Den är vanlig också på små öppna källmyrar och sluttande skogskärr.
Knagglestarren vill ha ljusöppet, men är någon gång sedd i mer sluten rik lövsumpskog, t.ex. i Hässjö. I rika områden växer den även längs bäckar; den kan där tillfälligt gynnas i hyggesfasen och kolonisera blöta körspår. Den kommer också in i nygjorda blöta diken längs skogsbilvägar och i tuviga kanter av odlingsdiken med lågvuxen grässvål.
Första fynd
Först publicerad av Dusén (1881a) från Haverö. Äldsta belägg från Torp 1830talet (M. Huss i UME).
Variation
Knagglestarr uppvisar en viss variation i landskapet. Den typiska formen med långa, nedåtriktade spröt är allenarådande i öster och i fattigare trakter. I väster, särskilt i rikområdet i Borgsjö, uppträder ofta mer kortnäbbade former på myrar. Ibland är dessa svåra att skilja från jämtstarr C. lepidocarpa subsp. jemtlandica. En speciell form, med påtagligt små honax och korta nedåtriktade spröt, har setts på några lokaler. Denna är sannolikt identisk med var. brevirostris (M. Hedrén muntl.).
Utbredning
Allmän i väster och österut till Holm, västra Sättna, Selånger, Tuna och Attmar, tämligen allmän öster därom med ökad frekvens vid kusten; norr om Indalsälven bara spridd.
Collinder (1909): allestädes; måttligt–talrikt.
Populationer med kort spröt, ”var brevirostris” noterade under "lokaler" nedan.
Collinder (1909): allestädes; måttligt–talrikt.
Populationer med kort spröt, ”var brevirostris” noterade under "lokaler" nedan.
Lokaler
Torp Finnsjön vid strandäng nedom Finnbergs gård 1981–1993 (HL i S conf. M. Hedrén).
Holm Backen i Fagerviken i översilad hackslåttmark 1979–1983 (HL).
Holm Backen i Fagerviken i översilad hackslåttmark 1979–1983 (HL).
