Snip är som myrväxt en känslig indikator på lite rikare förhållanden. Den växer blötare än tuvsäv T. cespitosum och brukar ses i kärrens låglänta vattenrika partier – vid småbäckar eller breda flöden i myren eller i tjärnkanter. Men i dessa vattenrika miljöer står den helst på torrare upphöjningar. Man ser små bestånd av de karaktäristiska ulltussarna uppe på fasta vitmosskuddar, eller på död torv ute på lösbottnar och i vattenfyllda gölar. I de fattigaste kärren saknas snip, men det kan finnas ett litet bestånd i utloppet eller i en gölkant. I medelrika kärr finns den i flarkkanter och i mosaikartade drag. I tuviga rikkärr är den vanlig i höljor men växer även torrare, på fastmattor. – Arten tycks österut kräva rikare kärrmiljöer än i väster och vid kusten gynnas den tydligt av rikare förhållanden.
Snip är inte helt bunden till myrar utan kan även ses vid skogstjärnar och sjöar där den helst växer i gungflykanter men också kan hittas i t.ex. klippskrevor på strandklippor. Någon gång kan den ses vid rika bäckar och åar, t.ex. på en holme i ett forsparti i bäcken mellan Över- och Nedertjärn i Borgsjö. Den gynnas av gamla basvägar över kärr och kan tillfälligt kolonisera grundvattenpåverkade diken, t.ex. vid skogsbilvägar eller i strandnära grävningar. Vid Liden Nilsböle växer snip på en översilad häll invid landsvägen.