slidstarr
Carex vaginata
Slidstarr är typisk för granskog där grundvattnet går högt. Den saknas sällan i tuvig skog intill sjöstränder, myrkanter och vid skogsbäckar, där den står i zonen mellan blötmark och fastmark och ofta bildar stora bestånd. Den finns också i översilade gransluttningar och i granskogssvackor, men däremot inte i sumpskogar som ofta står under vatten. I Tynderö har den setts i en albård vid havet. I skuggiga lägen i skogen är den steril eller blommar sparsamt men kan växa till på hyggen och utveckla blommande strån.
Slidstarr är vanlig även på surare mark, men den kan vara svår att finna i utpräglade fattigområden och särskilt på lättgenomsläppliga jordar. Den tilltar i rikare trakter och har i kalkområden en vidare ekologisk amplitud. Där växer den även i torrare örtrik skog och i skogsbevuxna kanter av tuviga rikkärr, ibland till och med ute på fastmattor i centrala delar av myren. Slidstarr är sällan kulturgynnad men kan finnas i örtrik tät vegetation i dikeskanter. Den är inte ovanlig på välbevarade hackslåttkanter i skogsbyarna och kan där även ses växa torrt, gärna invid stenar och tuvor.
Slidstarr är vanlig även på surare mark, men den kan vara svår att finna i utpräglade fattigområden och särskilt på lättgenomsläppliga jordar. Den tilltar i rikare trakter och har i kalkområden en vidare ekologisk amplitud. Där växer den även i torrare örtrik skog och i skogsbevuxna kanter av tuviga rikkärr, ibland till och med ute på fastmattor i centrala delar av myren. Slidstarr är sällan kulturgynnad men kan finnas i örtrik tät vegetation i dikeskanter. Den är inte ovanlig på välbevarade hackslåttkanter i skogsbyarna och kan där även ses växa torrt, gärna invid stenar och tuvor.
Första fynd
Först publicerad av Dusén (1881a) från Haverö. Äldsta belägg från Haverö Östavallsillret 1860 (C.O. Reuterman i GB).
Utbredning
Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): tämligen allmän; måttligt–talrikt.
Collinder (1909): tämligen allmän; måttligt–talrikt.