klådris
Myricaria germanica
Klådris är den märkligaste av de växter som före kraftutbyggnaden kantade Indalsälvens stränder. Endast här och längs Ångermanälven har klådris haft naturliga växtplatser i landet. Denna tamarisk, med närmaste släktingar i Medelhavet, växte på flacka grusiga stränder, särskilt på örar, dvs. öar eller halvöar i älven. Dessa översvämmades regelbundet två gånger om året, vid vår- och höstflod, och klådriset växte här solöppet bland klappersten. Arten är utpräglat konkurrenssvag och gynnades då av att skogen hölls tillbaka genom regelbundna högvatten men sannolikt även av älvens relativt kalkhaltiga vatten, som kommer från källor inom centrala Jämtlands silurområde. Idag har klådriset sina mest naturliga lokaler i Indalsälvens delta, där den finns kvar på några sandiga öar och revlar, delvis i instabil miljö. Ungskott fanns t.ex. på revlar vid Storholmen 1983 (HL), men området är nu motortrafikled. Extrema högflöden och översvämningar i början av 2000-talet verkar ha gynnat förekomsterna i Indalälvens delta med god föryngring som resultat (SG).
Uppströms dämningen i Bergeforsen finns den i Liden kvar på enstaka lokaler i anslutning till kraftverksbyggen, som på erosionsskydd vid Järkvissle, uppmuddrade grusmassor vid Henningören, på en utschaktad grusplan i Långliden samt på Indalsälvens strand söder om Reva vid Jämtlandsgränsen. Det är oftast äldre buskar som för en tynande tillvaro bland expanderande gråal Alnus incana. Lokaler av mera tillfällig karaktär är t.ex. Brämön, där den fanns ett tjugotal år vid havsstranden på öns utsida. Dessutom har den uppträtt på andra lokaler på havsstrand i Njurunda, i en grusgrop i Hässjö och vid nya skogsbilvägar ända bort till södra Torp. Troligen har den förts till dessa platser med sina vindspridda frön men har på dessa lokaler knappast någon framtid. Artens överlevnad på sikt är osäker; även förekomsterna i deltat hotas av markexploatering och stabiliserade vattenförhållanden.
Uppströms dämningen i Bergeforsen finns den i Liden kvar på enstaka lokaler i anslutning till kraftverksbyggen, som på erosionsskydd vid Järkvissle, uppmuddrade grusmassor vid Henningören, på en utschaktad grusplan i Långliden samt på Indalsälvens strand söder om Reva vid Jämtlandsgränsen. Det är oftast äldre buskar som för en tynande tillvaro bland expanderande gråal Alnus incana. Lokaler av mera tillfällig karaktär är t.ex. Brämön, där den fanns ett tjugotal år vid havsstranden på öns utsida. Dessutom har den uppträtt på andra lokaler på havsstrand i Njurunda, i en grusgrop i Hässjö och vid nya skogsbilvägar ända bort till södra Torp. Troligen har den förts till dessa platser med sina vindspridda frön men har på dessa lokaler knappast någon framtid. Artens överlevnad på sikt är osäker; även förekomsterna i deltat hotas av markexploatering och stabiliserade vattenförhållanden.
Första fynd
Först publicerad av Liljeblad (1792) som Tamarix germanica från Indalsälven på holmar. Äldsta belägg från Timrå Indalsälven 1780 (J.D. Lundmark i S).
Bygdenamn och bruk
Indalsris finns upptaget som officiellt namn i floror och botaniska arbeten under 1800talet, bl.a. hos Liljeblad (1816) och Fries (1880). Fries skriver även ”en hos oss endast vid Indalselfven växande buske, som liknar Cypressen”.
Utbredning
Knappt tjugo sentida lokaler. Av nedanstående uppgifter överdämdes de första tre lokalerna i Timrå och alla lokaler i Indal genom Bergeforsens kraftverk 1956 och i Liden var arten tidigare allmän på älvstränderna (RL) men efter dämningarna vid Bergeforsen och Järkvissle 1960 har den bara setts på de tre sistnämnda lokalerna.
Collinder (1909): här och där efter Indalsälven; måttligt–talrikt.
Collinder (1909): här och där efter Indalsälven; måttligt–talrikt.
Lokaler
Njurunda Brämön N om Sönnersklubben 1931 (Arwidsson 1933); Brämön nära stranden på östra sidan 1948 (S. Grapengiesser i S och UPS); Brämön östra sidan (Schön 1953), utgången på Brämön troligen i slutet av 1950-talet – ej återfunnen 1960 (RL); Björkvik 1983 (RL) – ej återfunnen 2008 (LS); Stockviks fabriksområde 1994–2008 (LS).
Timrå ad Indalsälven 1780-talet (J.D. Lundmark i S), 1913 (K.A.G. Gredin i LD, UME och UPS), 1952 (K.A.G. Gredin i GB); Faxören (J.D. Lundmark enligt Collinder 1909), 1849 (J. Ångström i LD och UPS); Svedjeholmen (J.A. Holm enligt Collinder 1909), 1911 (I. Sahlin i S), (Holm 1953); Mogravsholmen 1924 (K.A.G. Gredin i LD och S); Lövudden 1920-talet (I. Sahlin); Östrand 1937 (O. Mårtensson i S); ovanför Bergeforsen 1952 (F. Bergvall i GB); Älgsand (Norén 1971), 1995 (RL); sandbank i Älgsandsrännan och Måsgrundet (Norén 1971); Skäftesholmen 1962–1998 (RL, HL m.fl.); Färjeholmen 1960–2004 (RL, HL, OH, N. Lundqvist i UPS m.fl.).
Hässjö Fjälsholmarna (K.A.Th. Seth och F. Ringius enligt Collinder 1909); Laxgrundet 2003–2005 (GF, OS); Smackgrundet (Norén 1971), 2004 (BP), 2005 (OS); Storholmen och småöar väster därom 1978 (HL), 1996 (RL); ön uppströms Storholmen 1970 (RL); ö i Norrån 1971 (L. Norén); Stavreviken (nyetablering) 2004 (SG m.fl.); Ljustorpsåns mynning 2003 (GF, OS), 2006 (K. Hammarström); Indalsälvens delta i Västanbäck, Torsboda och Gumböle 2006 (K. Hammarström); Stavregropen O om Laxgårdsnäset 1980 (P. Welander).
Indal Lagmansören 1844 (M.N. Berlin i GB), 1858 (E. Ährling i S, UME och UPS); Kävstabron (K. Holm 1953).
Liden Klärke 1889 (S.J. Enander i S); stränder från Boda till Glimån (S.J. Enander enligt Collinder 1909); Sillre (Holm 1953); Andersören (okänd) 1879 (Collinder i UME och UPS); Båthusön i Boda 1893 (Grevillius 1894); Henningören 1960–1977 (HL, RL, P. Welander); Långliden 1977 (HL, RL), 1981 (L. Candell); Indalsälvens strand S om Reva (vid Jämtlandsgränsen), 2 lokaler 1983–94 (HL, RL), (Berg & Öhrling 1985).
Torp nydragen skogsbilväg NO om Rödhälldalsberget (O om Munkbyn) 1982 (PS).
Timrå ad Indalsälven 1780-talet (J.D. Lundmark i S), 1913 (K.A.G. Gredin i LD, UME och UPS), 1952 (K.A.G. Gredin i GB); Faxören (J.D. Lundmark enligt Collinder 1909), 1849 (J. Ångström i LD och UPS); Svedjeholmen (J.A. Holm enligt Collinder 1909), 1911 (I. Sahlin i S), (Holm 1953); Mogravsholmen 1924 (K.A.G. Gredin i LD och S); Lövudden 1920-talet (I. Sahlin); Östrand 1937 (O. Mårtensson i S); ovanför Bergeforsen 1952 (F. Bergvall i GB); Älgsand (Norén 1971), 1995 (RL); sandbank i Älgsandsrännan och Måsgrundet (Norén 1971); Skäftesholmen 1962–1998 (RL, HL m.fl.); Färjeholmen 1960–2004 (RL, HL, OH, N. Lundqvist i UPS m.fl.).
Hässjö Fjälsholmarna (K.A.Th. Seth och F. Ringius enligt Collinder 1909); Laxgrundet 2003–2005 (GF, OS); Smackgrundet (Norén 1971), 2004 (BP), 2005 (OS); Storholmen och småöar väster därom 1978 (HL), 1996 (RL); ön uppströms Storholmen 1970 (RL); ö i Norrån 1971 (L. Norén); Stavreviken (nyetablering) 2004 (SG m.fl.); Ljustorpsåns mynning 2003 (GF, OS), 2006 (K. Hammarström); Indalsälvens delta i Västanbäck, Torsboda och Gumböle 2006 (K. Hammarström); Stavregropen O om Laxgårdsnäset 1980 (P. Welander).
Indal Lagmansören 1844 (M.N. Berlin i GB), 1858 (E. Ährling i S, UME och UPS); Kävstabron (K. Holm 1953).
Liden Klärke 1889 (S.J. Enander i S); stränder från Boda till Glimån (S.J. Enander enligt Collinder 1909); Sillre (Holm 1953); Andersören (okänd) 1879 (Collinder i UME och UPS); Båthusön i Boda 1893 (Grevillius 1894); Henningören 1960–1977 (HL, RL, P. Welander); Långliden 1977 (HL, RL), 1981 (L. Candell); Indalsälvens strand S om Reva (vid Jämtlandsgränsen), 2 lokaler 1983–94 (HL, RL), (Berg & Öhrling 1985).
Torp nydragen skogsbilväg NO om Rödhälldalsberget (O om Munkbyn) 1982 (PS).
