Patrik Engström
Garbinsudden 2013-07-14
Taxasida
vanlig myrtåg
Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus
(Hartm.) Holub
vanlig myrtåg är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
vanlig myrtåg är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig myrtåg
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus (Hartm.) Holub
Svenskt namn
vanlig myrtåg
norwegianBokmal
stor skogsiv
norwegianNynorsk
stor skogsiv
Finskt namn
hoikkarantavihvilä
finlandSwedish
vanlig myrtåg
Danskt namn
Stilk-siv
Foton
Patrik Engström
Kärsö sandtag, Ekerö kommun 2013-07-02
Patrik Engström
Kärsö sandtag, Ekerö kommun 2013-07-02
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
subsp. rariflorus torde vara den dominerande underarten.
Se text under arten.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Dominerande underart, trivial i landskapet. Mycket mångformig med både lågväxta, få- och kortgreniga samt mer högväxta, långgreniga, gles- och ofta mörkblommiga typer.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(J. a. subsp. rariflorus)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 %. Starkt missgynnad av reglering av vattendrag och upphörande översvämningar.
Kommentar: B, granskare SSp.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
J. alpinus ssp. nodulosus
Det svenska namnet är missvisande: vanlig myrtåg växer oftast på insjöstränder, i regel på sand eller grus med svag inblandning av dy eller torv, mera sällan i klippskrevor eller på mineralstränder vid bäckar och åar. Mindre ofta påträffas den i grundvattenpåverkade, sluttande kärr. I kulturlandskapet ser man den främst på öppen, fuktig mark i grusgropar och andra täkter, däremot endast sällan vid dammar, i diken och på fuktiga stigar.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Underarten vanlig myrtåg växer främst i norra delarna av Sverige. Söderut är den sällsynt och växer mest på stränder av näringsfattiga sjöar. Underarten uppges saknas på kalkstensöarna Öland och Gotland (Snogerup 2009) men det finns ett par granskade belägg av underarten samlade på Öland bestämda av Sven Snogerup.
Vanlig myrtåg skiljer sig från torvtåg J. alpinoarticulatus subsp. alpinoarticulatus på en smalare blomställning och mer upprätta grenar där blomsamlingarna sitter glesare. Blomskaften är mycket oliklånga; några blommor sitter endast 1–2 tillsammans på 2–6 mm långa skaft. Kapseln är ofta tydligt längre än kalkbladen (Snogerup 2009).
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Denna underart hittas inom öns sandområden samt märkligt nog även på kalkgyttja över kalkhällar. Johansson (1897) har inga säkra fynd för denna underart, bara former från Bonsarve i Vamlingbo ”som stå på gränsen till hf. (enligt Buchenaus bestämning)”. Liknande former mellan underarterna anförde Lindquist (1932) från Tingstädeträsk 1917 (TV i S det. J. alpinus B. Lindquist; socken anges ej; jfr primäruppgift), vilket är det enda belägg av arten från ön som inte förs till torvtåg ssp. alpinoarticulatus).
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på blöt till fuktig, dyig eller blottad mineraljord vid stränder av sjöar och åar, även i grustag och i diken vid skogsvägar eller längs diken med grundvattenutflöden i kärr och längs vägar. Ganska vanlig i södra delen av landskapet och vid Vänern, mindre vanlig i övrigt. 375 lokaler i 240 rutor (29 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Myrtåget växer i källkärr och i klippskrevor och hällkar vid fattigsjöarnas stränder samt i diken med rörligt grundvatten, särskilt på morän och sandrik jord, vanligen tillsammans med ryltåg men ovanligare än denna.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Myrtåg har sin naturliga hemvist på zonerade stränder. Där finns den i gles vegetation på steninblandat sediment i moränsträndernas nedre del. Följeväxter är bl.a. liten ärtstarr Carex viridula var. pulchella, dyveronika Veronica scutellata och sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa. Så förekommer den ännu längs partier av Ljungan och de större åarna – troligen förr även vid Indalsälven – likaså vid sjöar, särskilt stora skogssjöar. På samma strandtyp och i samma zon finns den också vid havet, men då särskilt vid bäckutlopp eller sippervattenutflöden. Som myrväxt är myrtåg bara sedd i ett sluttande kärrparti med stark vattenrörelse som vid Dalsbotjärnarna i Haverö.
Dessa naturliga ståndorter är idag på retur, men myrtåg har i stället blivit mycket vanlig på kulturpåverkad mark. Den finns regelbundet i nygjorda, grundvattenpåverkade vägdiken, både i dalgångarna och längs skogsbilvägar i skogsbygden. Den finns också i störda strandmiljöer, på blöta körvägar, i fuktiga grusgropar och ibland i traktorspår på hyggen.
Dessa naturliga ståndorter är idag på retur, men myrtåg har i stället blivit mycket vanlig på kulturpåverkad mark. Den finns regelbundet i nygjorda, grundvattenpåverkade vägdiken, både i dalgångarna och längs skogsbilvägar i skogsbygden. Den finns också i störda strandmiljöer, på blöta körvägar, i fuktiga grusgropar och ibland i traktorspår på hyggen.