Glasbjörk förekommer framför allt i fuktiga, sumpiga lägen men kan även växa torrt, särskilt på kulturmark. Den har sin naturliga plats i kantzoner vid öppna myrar, tjärnar, sjöar och längs vattendrag, men finns också i artfattiga sumpskogar och i små skogskärr. Efter kalavverkning och skogsbrand utvecklas ofta en slyskog av glasbjörk, främst då på blötare mark. Genom naturlig utslagning eller vid röjning och gallring kvarstår den allt glesstammigare i den uppväxande granskogen. I kärvare klimatområden tilltar björkinslaget i barrskogen, särskilt i de högsta bergsområdena (över 400–500 meter ö.h.), som t.ex. i södra Torp och norra Ljustorp. Glasbjörken ses i sådana lägen även på torrare mark och växer i flerstammiga småvuxna klungor, uppkomna av stubbskott; dessa björkar påminner något om fjällbjörk B. pubescens subsp. czerepanovii.
Glasbjörk är också ett påfallande inslag vid igenväxning av övergivna odlingar, särkilt på frisk, näringsrik mark. Rena, relativt stabila sådana bestånd har setts på gamla myrodlingar vid Hussboda N om Vikörn i Torp och vid Horten i Haverö.
Glasbjörkens rena vita stammar är uppskattade. Den sparas ofta i utgallrade bestånd vid bäckar och stränder eller i lundar nära gårdarna, kanske mera nu än förr. Arten tas också in och planteras på nya tomter, i alléer etc.