baldersbrå
Tripleurospermum inodorum
Mer information om arten
Baldersbrå ser man ofta i full blom långt in i oktober–november, till synes oberörd av hårda nattfroster. Arten är vanligast vid kustområdet och i dalgångarna; den förekommer i små bestånd även i skogsbyarna, men där är nordbaldersbrå T. maritimum subsp. subpolare vanligare. Den tillhör de tåligare åkerogräsen men håller sig idag ofta bara i en bård runt brukade, välgödslade åkrar. Kring bondgårdar växer den typiskt även på annan ”fet” mark, t.ex. vid kasa, i gödseldiken eller på gödselfläckar i trampslitna beteshagar. I tätorter och jordbruksbygder förekommer den också i vägkanter, då på öppnare ytor, gärna i nygjorda diken och renar. Den saknas däremot vanligen efter skogsbilvägarna. I villabebyggelse ser man den i trädgårdar, t.ex. på multnande komposter och skräphögar eller på öppen matjord. Den är vanlig på soptippar, barkavfall etc. Vid kusten finns den även på gamla industritomter, parkeringsytor, kajer, bangårdar och banvallar. Arten gynnas av konstgödning och sannolikt även av luftburet kvävenedfall.

Första fynd

Först publicerad av Fredrikson (1902) som Matricaria inodora från Haverö Heden. Äldsta belägg från Sundsvall 1876 (K.A.Th. Seth i UPS).

Bygdenamn och bruk

Vitkull har varit folknamn i Borgsjö (Gulliksson 1955) – jämför dock prästkrage Leucanthemum vulgare. De är bra som sôrpfor och dåliga som foder i övrigt. Lagfor eller sôrpfor är foder som röres i vatten (Gulliksson 1955).

Utbredning

Allmän i kustområde och i dalgångar, spridd till tämligen allmän i skogsbygderna.
Collinder (1909): allestädes; måttligt–mängdvis.
karta