sengröe
Poa palustris
Mer information om arten
Sengröe hör inte till de växter man först lär sig känna igen, trots att den åtminstone i lerområdena är ett vanligt gräs. Sengröe liknar mest lundgröe P. nemoralis men är större och styvare och har ett längre snärp. Vill man bekanta sig med arten skall man besöka en långgrund, näringsrik vik av Ljungan under högsommaren. Där bildar den ett glest bälte innanför starrzonen. Den kan också förekomma på mer branta älvstränder. I näringsrika trakter finns sengröe också längs åstränder och många bäck- och sjöstränder i odlingsområdena. Dessutom finns den i näringsrika brackvattenvikar vid den inre kusten. Sengröe är inte bara bunden till strandzoner utan är också ett vanligt gräs på kulturskapad mark, särskilt i ler- och kalkområden. Man ser den i dammiga vägdiken, utfyllnader, industriområden och restmarker kring tätorterna.

Första fynd

Först publicerad av Neuman (1888) som P. serotina från Alnö. Äldsta belägg från Sundsvall 1861 (C.O. Reuterman i GB).

Utbredning

Allmän vid kusten och i dalbygderna, spridd i skogsbygden men saknas däremot i högre bergsområden.
Collinder (1909): här och där; talrikt–mängdvis.
karta